Semester

Idag är det första dagen på semestern! Egentligen startar den inte förrän på måndag, men jag har lagt den i samband med att jag har ledig helg, så jag får två dagar på köpet. Vet inte riktigt vad jag skall göra med all denna tid, men någonting skall jag väl kunna hitta på. Jag har ju en del som skall fixas med bilen om inte annat. Vallåkraträffen är ju i Augusti, och lite skall man väl hinna med att fixa med bilen innan dess, så att man slipper skämmas för den. Förhoppningsvis kan jag hitta en ny huv om inte annat.

Var återigen inne och tittade på den där fotoresan som jag så gärna skulle vilja åka med på. Jag är inte direkt bekväm när det kommer till att vara med nya okända, så jag var tveksam.
Men min älskade sa till mig igår att det var klart att jag skulle åka, om jag nu ville det.
Och idag tänkte jag att det får bära eller brista. Satte upp mig på listan, bokade snabbt som bara den biljett och betalade den. Nu finns det ingen återvändo. Antingen åker jag med, eller så förlorar jag en massa pengar.
Så, undrar du, vart skall jag nu åka tillsammans med en massa andra fototokiga människor.
Jo, till Pripyat.

Och detta är vad undrar du. Jo, jag skall förklara lite bakgrund till det hela.

I slutet av 60-talet togs beslutet av det ökade energibehovet skulle mötas med hjälp av kärnkraft. Ukraina fick själva besluta vart kärnkraftverket skulle ligga. Norr om Kiev hittades ett område som skulle vara perfekt, och ett kärnkraftverk anlades. På typiskt maner så skapades det även en tätort två kilometer från verket. Här kunde anställda och deras familjer bo. Staden fick namnet Pripyat.
I mitten på 80-talet bodde det här ca 50000 människor och medelåldern var inte mer än 26 år. 4 reaktorer var färdigbyggda och 2 till höll på att byggas. Totalt räknade man med att bygga 12 reaktorer.

Dock var myndigheterna oroliga för vad som skulle hända om USA bombade, och strömmen till kärnkraftverket försvann.
Vid en rutinöversyn, då reaktorn gick på låg drift så kopplades säkerhetssystemen ur, och strömmen bröts. Här började det gå fel. Reservkraften dröjde 40 sekunder innan den slogs på.
Kylvattnet startade att förångas. Samtidigt blir det brist på el ute på nätet och beslut tas att slå på till full drift. När effekten ökas så saknas det vissa isotoper i härden vilket medför att effekten höjs för mycket, säkerhetssystemen är urkopplade och hela skedet skenar.
Den 26 april klockan 01:26 är katastrofen ett faktum, reaktor 4 i Chernobyl exploderar och sprider radioaktivt stoff som motsvarar 400 hiroshima bomber.

Staden Pripyat evakueras och dom boende beordras bara ta med sig mycket lite, med löfte om att få återvända inom ett par dagar. Med facit i hand så tar det ca 300 år innan man kan bosätta sig i området igen. Tyvärr var området öppet under dom första året vilket medförde att allting är skövlat idag. Men hus, bilar, helikoptrar etc. står kvar.

Dit skall jag och fota under en hel dag. Och sedan blir det en dag i Kiev. Och ni behöver inte vara roliga. Man får ungefär lika mycket strålning under en dag där som man får under an flygning till USA. Om man genomgår röntgen på sjukhus så är den dosen högre. Detta gäller förståss om man reser med guide och inte går där han säger att det är ok. Tex. Röda skogen får man i stort sett bara stanna till för att sedan fortsätta. Ja, jag tycker i alla fall att det skall bli otroligt roligt, och jag kommer att lägga in nån bild här. Resan är 28/8-1/9.