Nu har det inte vart något inlägg på några dagar. Jag ber om ursäkt för det.
Men jag har haft en del annat på agendan. Men jag tänker på er. Och det finns flera inlägg på gång.
Så se fram emot en snar uppdatering.
onsdag, september 24, 2014
fredag, september 19, 2014
Bloggen är nu delad.
Precis som rubriken beskriver så har jag nu delat upp min blogg i två delar. Dela den här där vi kan fortsätta att grotta ner oss i Göteborgs underbara historia. Och så finns det en där jag bara kommer att behandla hockey.
Eftersom detta är mina två stora intressen i livet och MITT liv inte är särdeles intressant så kommer jag att skippa en massa inlägg om vad jag gör. Förutom att fotar hockey då.
Skulle det vara så att det finns intresse att veta mer om mig, så är det bara att droppa ett mail till mig på stefan@tangoxray.se eller skriva en kommentar. Så kanske det kommer en blogg om det med.
Men till dess så finns den här om Göteborgs historia. Och den här om hockeylivet i Göteborg.
Väl mött!
Eftersom detta är mina två stora intressen i livet och MITT liv inte är särdeles intressant så kommer jag att skippa en massa inlägg om vad jag gör. Förutom att fotar hockey då.
Skulle det vara så att det finns intresse att veta mer om mig, så är det bara att droppa ett mail till mig på stefan@tangoxray.se eller skriva en kommentar. Så kanske det kommer en blogg om det med.
Men till dess så finns den här om Göteborgs historia. Och den här om hockeylivet i Göteborg.
Väl mött!
Bilder från Stadsmuseet.
Jag har nu vart i kontakt med stadsmuseet angående deras databas "Charlotta". Där finns det massor av gamla bilder. Jag har fått klartecken att använda bilder som är tagna före 1969. Detta innebär att det i fortsättningen kommer att finnas med gamla bilder i mina inlägg.
Vill du själv grotta ner ner dig i denna oerhörda bildskatt så hittar du Charlotta här.
Vill inte gå tillbaka och redigera gamla inlägg, det är så lätt att ni missar dom då. Så därför bjuder jag på två bilder här som relaterar till gamla saker.
Dessutom kommer det nog att bli en upprensning, så att den här bloggen endast innehåller historia och relaterade ämnen. En annan kommer att skapas där jag samlar hockeyrelaterat. Det kommer nog att bli mycket hockey den här säsongen.
Vill du själv grotta ner ner dig i denna oerhörda bildskatt så hittar du Charlotta här.
Vill inte gå tillbaka och redigera gamla inlägg, det är så lätt att ni missar dom då. Så därför bjuder jag på två bilder här som relaterar till gamla saker.
Dessutom kommer det nog att bli en upprensning, så att den här bloggen endast innehåller historia och relaterade ämnen. En annan kommer att skapas där jag samlar hockeyrelaterat. Det kommer nog att bli mycket hockey den här säsongen.
Det gamla Bracka som låg på Drottningtorget.
Fotograferad ca 1900. Fotograf; Anna Backlund.
Ut stadsmuseets samlingar.
Fotograferad ca 1900. Fotograf; Anna Backlund.
Ut stadsmuseets samlingar.
Holtermanska baracken. Smedjegatan 3-7.
Fotograferad 1918 av okänd fotograf.
Ut stadsmuseets samlingar.
måndag, september 15, 2014
Ett nytt hockeylag i Göteborg
Nu vet jag att det är många som inte är så förtjusta i inlägg om hockey. Och ännu mindre som tycker om damhockey.
Men jag läste i våras att Frölundaprofilen Fredrik Pettersson skulle gå in och sponsra Hisingen Hockey. Dom skulle ombildas till Göteborg Hockey Club.
Detta efter att Frölunda sagt att damhockey "inte fanns på agendan".
Sedemera har även en av Sveriges största hockeyprofiler gått med i satsningen; Börje Salming.
Nu är det snart dags för säsongen att starta för damerna.
Satt själv och funderade på vad man kunde göra för att sprida informationen vidare och kanske hjälpa till lite. Så sagt och gjort så skickade jag ett mail till klubben och dels frågade om information och dels så frågade jag om det gick att komma och fotografera på deras matcher.
Vilket resulterade i ett svarsmail, som sa att jag självklart var välkommen att fotografera på deras matcher. Och så frågade dom om det skulle gå att få tillgång till bilderna för deras marknadsföring och till hemsidan.
Och då slog det mig. Det är så jag kan ge tillbaka till hockeyn. Klart dom skall få tillgång.
Gratis till och med. Jag ser det inte som om det är gratisarbete, som många andra fotografer skulle klanka ner på. Nej, jag ser det som sponsring.
Efter en koll med bildbyrån om användning av deras namn på bilderna, så var det bara att köra.
Så nu blir det en spännande höst i Göteborg vad det gäller hockey. Och ni kan räkna med att det kommer reklam om damernas matcher. Både här och på andra sociala medier.
Klicka på länken nedan för att komma till deras hemsida. Finns dock inte så mycket information där än så länge. Men så fort jag vet nåt om datum, plats och pris så kommer jag att skriva om det här!
Göteborg Hockey Club
Men jag läste i våras att Frölundaprofilen Fredrik Pettersson skulle gå in och sponsra Hisingen Hockey. Dom skulle ombildas till Göteborg Hockey Club.
Detta efter att Frölunda sagt att damhockey "inte fanns på agendan".
Sedemera har även en av Sveriges största hockeyprofiler gått med i satsningen; Börje Salming.
Nu är det snart dags för säsongen att starta för damerna.
Satt själv och funderade på vad man kunde göra för att sprida informationen vidare och kanske hjälpa till lite. Så sagt och gjort så skickade jag ett mail till klubben och dels frågade om information och dels så frågade jag om det gick att komma och fotografera på deras matcher.
Vilket resulterade i ett svarsmail, som sa att jag självklart var välkommen att fotografera på deras matcher. Och så frågade dom om det skulle gå att få tillgång till bilderna för deras marknadsföring och till hemsidan.
Och då slog det mig. Det är så jag kan ge tillbaka till hockeyn. Klart dom skall få tillgång.
Gratis till och med. Jag ser det inte som om det är gratisarbete, som många andra fotografer skulle klanka ner på. Nej, jag ser det som sponsring.
Efter en koll med bildbyrån om användning av deras namn på bilderna, så var det bara att köra.
Så nu blir det en spännande höst i Göteborg vad det gäller hockey. Och ni kan räkna med att det kommer reklam om damernas matcher. Både här och på andra sociala medier.
Klicka på länken nedan för att komma till deras hemsida. Finns dock inte så mycket information där än så länge. Men så fort jag vet nåt om datum, plats och pris så kommer jag att skriva om det här!
Göteborg Hockey Club
fredag, september 12, 2014
Vården av fattiga och psykiskt sjuka.
Fattiga
Här var det ju inte frågan om någon vård egentligen. Från början var det kyrkan som hade hand om de fattiga och från och med 1734 var det tvingande att inrätta fattighus på orten. De ställen som ansåg att de inte hade råd med detta fick inhysa de fattiga hos någon bonde.
I början betecknades alla som fattiga och fick samma behandling. Även de som var psykiskt sjuka eller gamla.
Ofta bestod fattighuset av ett enda stort rum. De fattiga hade en säng och fick förvara de få ägodelarna bredvid densamma. På många ställen försågs de fattiga med tiggarpass och skickades sedan ut i socknen för att försöka tigga ihop till sin försörjning.
På några ställen var socknen så rädda att ta hand om de fattiga att det inrättades en deponi om 50 riksdaler för alla som byggde hus. Detta för att inte senare ligga fattigvården till last.
Man fick inte själv bestämma när man skulle komma och gå i fattighuset. Oftast var det ett hjon som var utsett av föreståndaren som efter eget godtycke kunde neka eller bevilja dylikt. Och när man befann sig utanför huset så fanns det regler som skulle följas. En bricka skulle bäras utanpå kläderna. Man fick inte tigga utan tillstånd. Och man fick inte gå till någon krog. Även om det med största sannolikhet söps en del i alla fall. Man skulle även passa sig för att tala illa om fattighuset.
Om man gick mot reglerna så kunde straff utdömas.
Fattighushjonen överlevde på allmosor och kyrkokollekt. De fick även försöka att hjälpa till själva i den mån dom kunde.
Det var också vanligt att det anordnades auktioner. Där kunde bönder bedöma hur arbetsför en fattig var och därefter bjuda på denne. Den som gav det lägsta budet om att ta hand om en fattig vann auktionen.
I de större städerna inrättades arbetshus där de fattiga kunde jobba för en bit bröd.
Det var alltså inte tal om vård här för de som behövde det. Snarare en form av förvaring där de som var sinnessvaga ansågs som en belastning.
Psykiatri
Här kan egentligen skrivas hur mycket som helst. Men jag skall försöka ta upp det viktigaste vad det gäller inrättningar samt behandlingsmetoder.
Idiot
Ett ord som idag slängs med till vardag om någon som man tycker gjort någonting dumt. Men begreppet började användas inom psykiatrin redan på 1700-talet och användes ända fram till 1960. Det kan nämnas att Dows syndrom betecknades som mongoloid idiot ända fram till 70-talet.
I början av 1900-talet började man dela upp begreppet sinnesslö i olika kategorier. En person med en IQ under 30 betecknades som idiot.
I början kan ju nämnas att ovanstående personer bodde kvar hemma och sköttes efter bästa förmåga. Om det skulle vara så att föräldrar saknades så hamnade dom på fattighuset. Där behandlades dom som alla andra.
I Nordisk familjebok av 1910 års upplaga kan man läsa att det i Göteborg öppnades en idiotskola år 1866. Där fanns det en fröken samt tre elever. Det nämns att den blev epokgörande, men inget mer om undervisningen nämns.
Sinnessjukvården skiljs från fattigvården
År 1900 lämnade Göteborgs fattigvårdsstyrelse in en skrivelse till stadsfullmäktige om att ovanstående skulle skiljas från varandra. Detta efter en skrivelse av inspektören för rikets sinnessjukvård framhållit de missförhållanden som fanns i staden.
En anstalt på Hisingen togs i bruk 1909 och fanns fram till 1934 då Lillhagens sjukhus kommer till.
Här skulle huvuddelen av Göteborgs psykiatri finnas fram till 1996 då de sista flyttade ut. Dock kom den rättspsykiatriska vården att finns kvar ändå fram till 2013.
På slutet fanns här 72 vårdplatser fördelat på 6 avdelningar.
Behandligsmetoder
Behandlingsmetoderna har naturligtvis skilt sig åt under tiden som sjukvården utvecklats. För mig har det många gånger vart hjärtslitande att läsa om hur personer har behandlats. För oss i modern tid kan många metoder verka skrämmande. Men man visste antagligen inte bättre då. Dock finns det vissa saker som är extra skrämmande även för oss.
Tidigt ansågs det att långa bad och sängliggande hade en lugnande inverkan. De som inte ville ligga i ett bad länge hölls fast med hjälp av ett tygstycke som spändes för badkaren och endast hade hål för huvudet.
Sterilisering
Mellan 1934-1974 användes tvångssterilisering i Sverige. Framför allt var det kvinnor som utsattes.
Detta var för att förhindra att sinnessvaga skulle sprida sin sjukdom vidare. Men även personer som ansågs olämpliga att ta hand om ett barn steriliserades.
Men det som är det mest skrämmande är att den som var transsexuell och ville byta sitt juridiska kön var tvungen att låta sterilisera sig. Ända fram till 2013.
Lobotomi
Lobotomering utfördes i Sverige ända fram till mitten av 60-talet. Ingreppet var menat att dämpa ångest och oro. Dock blev de allra flesta patienter helt apatiska. Många dog även av ingreppet.
Det utfördes så att patienten sövdes. Sedan placerades en ishacka! i ögats övre del. Denna drevs sedan in i hjärnan ca 5cm.
Meningen var att skära av nervbanor från pannloben, ner till mer djupliggande delar av hjärnan.
Den som uppfann denna metod var en läkare vid namn Egas Moniz. Han fick 1949 nobelpriset i medicin för detta.
Jag tyckte den här behandlingsmetoden verkade så anskrämlig att jag kände att jag ville läsa mer. Och det har nu i efterhand visat sig att ingreppet nästan uteslutande gjordes på svåra patienter. Det vill säga dom som var svåra att ha hand om. Det verkar alltså som om ingreppen gjordes för att lätta på personalens börda snarare än för att hjälpa patienten.
Ungefär 4500 lobotomier utfördes i Sverige. Jag läste en analys av detta arbete från umedalen. Där var 63% kvinnor som blev lobotomerade. Dödligheten var 7,4%, vilket är en väldigt hög siffra eftersom behandlingsmetoden ansågs som framgångsrik. Vi skall vara glada att utvecklingen går framåt.
Elchock
Behandlingen går ut på att man genom elektriska stötar i huvudet framkallar ett epileptiskt anfall hos patienten. Denne är sövd och får ofta muskelavslappnande medel för att slippa värken i musklerna som anfallet vanligtvis ger.
Det finns många fall med allvarliga biverkningar. Framför allt minnesförlust, huvudvärk etc. Elchocker förekommer fortfarande. 2009 gavs det ca 60000 elchocker i Sverige. Det är förmodligen det land i världen som ger flest per capita. Det stora flertalet vittnar om att behandlingen inte var värd biverkningarna. Men det är fortfarande tillåtet att ge elchocker i Sverige under tvång.
Långbad
Fram till 1950 var detta en vanlig behandlingsform. Det förekom både kalla och varma bad, beroende på vad man ville uppnå. Behandlingen skedde oftast under tvång.
Långbad användes också som bestraffning av patienter. Tiden varierade såklart och den längsta rapporterade tvångsbadet som jag har sett varade 21! dagar. Detta fick patientens skinn all lossna.
Naturligtvis har det förekommit andra "behandlingsformer" inom psykiatrin. Men det skulle bli ett alldeles för lång inlägg i detta sidospår om Göteborgs historia.
Nu är det dags att börja arbeta på nästa inlägg i den frågan.
Här var det ju inte frågan om någon vård egentligen. Från början var det kyrkan som hade hand om de fattiga och från och med 1734 var det tvingande att inrätta fattighus på orten. De ställen som ansåg att de inte hade råd med detta fick inhysa de fattiga hos någon bonde.
I början betecknades alla som fattiga och fick samma behandling. Även de som var psykiskt sjuka eller gamla.
Ofta bestod fattighuset av ett enda stort rum. De fattiga hade en säng och fick förvara de få ägodelarna bredvid densamma. På många ställen försågs de fattiga med tiggarpass och skickades sedan ut i socknen för att försöka tigga ihop till sin försörjning.
På några ställen var socknen så rädda att ta hand om de fattiga att det inrättades en deponi om 50 riksdaler för alla som byggde hus. Detta för att inte senare ligga fattigvården till last.
Man fick inte själv bestämma när man skulle komma och gå i fattighuset. Oftast var det ett hjon som var utsett av föreståndaren som efter eget godtycke kunde neka eller bevilja dylikt. Och när man befann sig utanför huset så fanns det regler som skulle följas. En bricka skulle bäras utanpå kläderna. Man fick inte tigga utan tillstånd. Och man fick inte gå till någon krog. Även om det med största sannolikhet söps en del i alla fall. Man skulle även passa sig för att tala illa om fattighuset.
Om man gick mot reglerna så kunde straff utdömas.
Fattighushjonen överlevde på allmosor och kyrkokollekt. De fick även försöka att hjälpa till själva i den mån dom kunde.
Det var också vanligt att det anordnades auktioner. Där kunde bönder bedöma hur arbetsför en fattig var och därefter bjuda på denne. Den som gav det lägsta budet om att ta hand om en fattig vann auktionen.
I de större städerna inrättades arbetshus där de fattiga kunde jobba för en bit bröd.
Det var alltså inte tal om vård här för de som behövde det. Snarare en form av förvaring där de som var sinnessvaga ansågs som en belastning.
Psykiatri
Här kan egentligen skrivas hur mycket som helst. Men jag skall försöka ta upp det viktigaste vad det gäller inrättningar samt behandlingsmetoder.
Idiot
Ett ord som idag slängs med till vardag om någon som man tycker gjort någonting dumt. Men begreppet började användas inom psykiatrin redan på 1700-talet och användes ända fram till 1960. Det kan nämnas att Dows syndrom betecknades som mongoloid idiot ända fram till 70-talet.
I början av 1900-talet började man dela upp begreppet sinnesslö i olika kategorier. En person med en IQ under 30 betecknades som idiot.
I början kan ju nämnas att ovanstående personer bodde kvar hemma och sköttes efter bästa förmåga. Om det skulle vara så att föräldrar saknades så hamnade dom på fattighuset. Där behandlades dom som alla andra.
I Nordisk familjebok av 1910 års upplaga kan man läsa att det i Göteborg öppnades en idiotskola år 1866. Där fanns det en fröken samt tre elever. Det nämns att den blev epokgörande, men inget mer om undervisningen nämns.
Sinnessjukvården skiljs från fattigvården
År 1900 lämnade Göteborgs fattigvårdsstyrelse in en skrivelse till stadsfullmäktige om att ovanstående skulle skiljas från varandra. Detta efter en skrivelse av inspektören för rikets sinnessjukvård framhållit de missförhållanden som fanns i staden.
En anstalt på Hisingen togs i bruk 1909 och fanns fram till 1934 då Lillhagens sjukhus kommer till.
Här skulle huvuddelen av Göteborgs psykiatri finnas fram till 1996 då de sista flyttade ut. Dock kom den rättspsykiatriska vården att finns kvar ändå fram till 2013.
På slutet fanns här 72 vårdplatser fördelat på 6 avdelningar.
Behandligsmetoder
Behandlingsmetoderna har naturligtvis skilt sig åt under tiden som sjukvården utvecklats. För mig har det många gånger vart hjärtslitande att läsa om hur personer har behandlats. För oss i modern tid kan många metoder verka skrämmande. Men man visste antagligen inte bättre då. Dock finns det vissa saker som är extra skrämmande även för oss.
Tidigt ansågs det att långa bad och sängliggande hade en lugnande inverkan. De som inte ville ligga i ett bad länge hölls fast med hjälp av ett tygstycke som spändes för badkaren och endast hade hål för huvudet.
Sterilisering
Mellan 1934-1974 användes tvångssterilisering i Sverige. Framför allt var det kvinnor som utsattes.
Detta var för att förhindra att sinnessvaga skulle sprida sin sjukdom vidare. Men även personer som ansågs olämpliga att ta hand om ett barn steriliserades.
Men det som är det mest skrämmande är att den som var transsexuell och ville byta sitt juridiska kön var tvungen att låta sterilisera sig. Ända fram till 2013.
Lobotomi
Lobotomering utfördes i Sverige ända fram till mitten av 60-talet. Ingreppet var menat att dämpa ångest och oro. Dock blev de allra flesta patienter helt apatiska. Många dog även av ingreppet.
Det utfördes så att patienten sövdes. Sedan placerades en ishacka! i ögats övre del. Denna drevs sedan in i hjärnan ca 5cm.
Meningen var att skära av nervbanor från pannloben, ner till mer djupliggande delar av hjärnan.
Den som uppfann denna metod var en läkare vid namn Egas Moniz. Han fick 1949 nobelpriset i medicin för detta.
Jag tyckte den här behandlingsmetoden verkade så anskrämlig att jag kände att jag ville läsa mer. Och det har nu i efterhand visat sig att ingreppet nästan uteslutande gjordes på svåra patienter. Det vill säga dom som var svåra att ha hand om. Det verkar alltså som om ingreppen gjordes för att lätta på personalens börda snarare än för att hjälpa patienten.
Ungefär 4500 lobotomier utfördes i Sverige. Jag läste en analys av detta arbete från umedalen. Där var 63% kvinnor som blev lobotomerade. Dödligheten var 7,4%, vilket är en väldigt hög siffra eftersom behandlingsmetoden ansågs som framgångsrik. Vi skall vara glada att utvecklingen går framåt.
Elchock
Behandlingen går ut på att man genom elektriska stötar i huvudet framkallar ett epileptiskt anfall hos patienten. Denne är sövd och får ofta muskelavslappnande medel för att slippa värken i musklerna som anfallet vanligtvis ger.
Det finns många fall med allvarliga biverkningar. Framför allt minnesförlust, huvudvärk etc. Elchocker förekommer fortfarande. 2009 gavs det ca 60000 elchocker i Sverige. Det är förmodligen det land i världen som ger flest per capita. Det stora flertalet vittnar om att behandlingen inte var värd biverkningarna. Men det är fortfarande tillåtet att ge elchocker i Sverige under tvång.
Långbad
Fram till 1950 var detta en vanlig behandlingsform. Det förekom både kalla och varma bad, beroende på vad man ville uppnå. Behandlingen skedde oftast under tvång.
Långbad användes också som bestraffning av patienter. Tiden varierade såklart och den längsta rapporterade tvångsbadet som jag har sett varade 21! dagar. Detta fick patientens skinn all lossna.
Naturligtvis har det förekommit andra "behandlingsformer" inom psykiatrin. Men det skulle bli ett alldeles för lång inlägg i detta sidospår om Göteborgs historia.
Nu är det dags att börja arbeta på nästa inlägg i den frågan.
Fattighuset
Det har funnits många fattighus i Göteborg. Det första riktiga inrättningen uppfördes 1726 vid Stampen, men det har funnits fattighus här sedan 1619, alltså innan Göteborg officiellt blev en stad.
1806 flyttades inrättningen till de tidigare garnisonsbarackerna i Västra Nordstaden. Regementet hade flyttat till nya förläggningar på Kaserntorget.
Stenhuset hade förvärvats av grosshandlare Martin Holterman och fick snabbt namnet Holtermanska baracken. Detta förenklades snart till "Bracka". Ett begrepp som skulle användas med skräckblandad förtjusning i Göteborg under många år.
Den nya inrättningen byggdes på Drottningtorget, där det idag ligger ett fint hotell. Dock köpte poststyrelsen tomten 1915 och 1917 revs Bracka för att ge plats åt det nya posthuset.
1876 ansågs huset för litet och ett flertal andra upprättades. Dessa samlades sedan på Vasa sjukhus där inflyttning skedde 1888. Således var här ett sinnessjukhus fram till och med 1932 då det omdanades till ett vanligt sjukhus för framför allt kroniskt sjuka. Det fanns vårdinrättningar i olika former på området ända fram till och med 2000 då Chalmersfastigheter köpte de sista byggnaderna på området. Idag finns det vara en vårdcentral kvar.
Det kan nämnas att fattigvården från början inriktades på att stävja bettleri, det vill säga tiggande. Fattigdom och bettleri ansågs vid den här tiden som ett brott mot samhället. Och med tanke på tidigare inlägg om brandens påverkan på staden så fanns det många som var utan bostad och arbete.
Lämningar idag
Vasa sjukhus som tidigare nämnts finns naturligtvis kvar. Även S:t Jörgen samt Lillhagen på Hisingen finns kvar. Dock i annan skepnad. S:t Jörgen är nu omdanat till bostäder och på Lillhagen bedrevs rättspsykiatrisk vård fram till 2013.
Som en parentes kan nämnas att Jan Jörnmark var på Lillhagen och fotograferade de tomma lokalerna. Bilder hittar du här.
SVT har gjort en dokumentär om sjukhuset, men den finns tyvärr inte kvar på nätet.
Det kan vara så att den finns att få tag i på annat sätt, men vi skall inte uppmana till någonting olagligt här.
Men tillbaka till dagens lämningar.
1746 omvandlades en av fabriksbyggnaderna vid nuvarande Stampen till Göteborg stads fattighus. Och eftersom dödligheten var stor bland de fattiga så behövdes det en kyrka och en kyrkogård.
Från början fanns det ett provisoriskt kapell i en av byggnaderna och inte förrän 1815 invigdes fattighuskyrkan, eller Mariakyrkan som den kallas idag.
Och utanför flöt fattighusån förbi. Vilket egentligen är en kanal som var grävd för att förbinda Mölndalsån med Göteborg.
Fattighuset ombildades 1902 till hem för lungsjuka. Och efter detta blev det dispensär (ställe där läkemedel tillreds och utlämnas).
Denna verksamhet flyttades till Landala 1973. Jag antar att det var till Vasa sjukhus, men har ej hittat någon referens hit.
Idag heter fattighuset Mariagården och det är flertalet kyrkliga organisationer som huserar här.
Osökt kommer man in på hur vården har sett ut genom tiderna. Det har inte ens vart vård alla gånger. Detta kommer att behandlas under ett senare inlägg.
De tre första bilderna visat hur det gamla fattighuset ser ut idag.
1806 flyttades inrättningen till de tidigare garnisonsbarackerna i Västra Nordstaden. Regementet hade flyttat till nya förläggningar på Kaserntorget.
Stenhuset hade förvärvats av grosshandlare Martin Holterman och fick snabbt namnet Holtermanska baracken. Detta förenklades snart till "Bracka". Ett begrepp som skulle användas med skräckblandad förtjusning i Göteborg under många år.
Den nya inrättningen byggdes på Drottningtorget, där det idag ligger ett fint hotell. Dock köpte poststyrelsen tomten 1915 och 1917 revs Bracka för att ge plats åt det nya posthuset.
1876 ansågs huset för litet och ett flertal andra upprättades. Dessa samlades sedan på Vasa sjukhus där inflyttning skedde 1888. Således var här ett sinnessjukhus fram till och med 1932 då det omdanades till ett vanligt sjukhus för framför allt kroniskt sjuka. Det fanns vårdinrättningar i olika former på området ända fram till och med 2000 då Chalmersfastigheter köpte de sista byggnaderna på området. Idag finns det vara en vårdcentral kvar.
Det kan nämnas att fattigvården från början inriktades på att stävja bettleri, det vill säga tiggande. Fattigdom och bettleri ansågs vid den här tiden som ett brott mot samhället. Och med tanke på tidigare inlägg om brandens påverkan på staden så fanns det många som var utan bostad och arbete.
Lämningar idag
Vasa sjukhus som tidigare nämnts finns naturligtvis kvar. Även S:t Jörgen samt Lillhagen på Hisingen finns kvar. Dock i annan skepnad. S:t Jörgen är nu omdanat till bostäder och på Lillhagen bedrevs rättspsykiatrisk vård fram till 2013.
Som en parentes kan nämnas att Jan Jörnmark var på Lillhagen och fotograferade de tomma lokalerna. Bilder hittar du här.
SVT har gjort en dokumentär om sjukhuset, men den finns tyvärr inte kvar på nätet.
Det kan vara så att den finns att få tag i på annat sätt, men vi skall inte uppmana till någonting olagligt här.
Men tillbaka till dagens lämningar.
1746 omvandlades en av fabriksbyggnaderna vid nuvarande Stampen till Göteborg stads fattighus. Och eftersom dödligheten var stor bland de fattiga så behövdes det en kyrka och en kyrkogård.
Från början fanns det ett provisoriskt kapell i en av byggnaderna och inte förrän 1815 invigdes fattighuskyrkan, eller Mariakyrkan som den kallas idag.
Och utanför flöt fattighusån förbi. Vilket egentligen är en kanal som var grävd för att förbinda Mölndalsån med Göteborg.
Fattighuset ombildades 1902 till hem för lungsjuka. Och efter detta blev det dispensär (ställe där läkemedel tillreds och utlämnas).
Denna verksamhet flyttades till Landala 1973. Jag antar att det var till Vasa sjukhus, men har ej hittat någon referens hit.
Idag heter fattighuset Mariagården och det är flertalet kyrkliga organisationer som huserar här.
Osökt kommer man in på hur vården har sett ut genom tiderna. Det har inte ens vart vård alla gånger. Detta kommer att behandlas under ett senare inlägg.
De tre första bilderna visat hur det gamla fattighuset ser ut idag.
Här ser man anslutningen av Fattigån och Mölndalsån. Men ser tydligt att den närmaste delen snarare är en grävd kanal. Mölndalsån fortsätter till höger.
Mariakyrkan fd. fattigkyrkan, som den ser ut idag.
tisdag, september 09, 2014
Frivilliga brandkåren
Flertalet ledande affärsmän i Göteborg var inte nöjda med hur brandförsvaret sköttes. Dom förlorade stora värden när deras lager brann upp. Därför väcktes tanken på att skapa ett fristående brandförsvar. Detta skulle verka helt friständigt från den vanliga brandkåren. Och kanske kan man anta att den skulle främja ekonomiska värden. Men det är bara författarens tankar.
En grosshandlare ställde bredvilligt upp med ett räntefritt lån till den första brandsprutan. En dansk vid namn Rossing hade jobbat inom brandväsendet i 11 år tidigare och var dessutom en utomordentlig ledare. Det blev naturligt att han skulle bli ledaren för denna nya organisation.
Så, den 18 juli 1830 insändes en ansökan till regeringen för bildandet av den nya brandkåren.
Regeringen fann förslaget och stadgarna bra och godkände detta. Så den 9 juni 1832 var den frivilliga brandkåren stiftad.
Och så en novembernatt samma år gick larmet. Elden är lös!
Överallt kom det folk ut på gatorna. Dels för att man inte kunde hålla sig inne på en brandnatt och dels så var alla hushåll förpliktade att skicka minst en man till branden.
Överallt i staden var det liv och larm. Men allra livligast var det nog bortåt Ostindiska kompaniets hus. Där var det till att vara dags för den nya brandkårens första utryckning.
Och mycket riktigt. I vita rockar och högkulliga hattar kom dom farande utför Smedjegatan. Och som en vindil försvann dom bortåt Haga, där branden brutit ut.
Den frivilliga brandkåren fanns i Göteborg under 40 år. Och staden förskonades tack vare denne och ett annat byggnadssätt från större bränder. Men när staden fick en bättre vattenledning och en fast brandkår så hade den uppfyllt sitt syfte. Så 1870 upplöstes den frivilliga brandkåren i Göteborg.
Det finns mycket mer än så här att förtälja om den frivilliga brandkåren och dess efterträdare. Om du skulle finna det intressant så rekommenderar jag tidigare nämnda böcker. Nedanstående bilder är tagna på stadsmuseet i Göteborg och visar en del lämningar från den frivilliga brandkåren. Ber om ursäkt för de något usla bilderna, men dom är tagna med mobilen...
En grosshandlare ställde bredvilligt upp med ett räntefritt lån till den första brandsprutan. En dansk vid namn Rossing hade jobbat inom brandväsendet i 11 år tidigare och var dessutom en utomordentlig ledare. Det blev naturligt att han skulle bli ledaren för denna nya organisation.
Så, den 18 juli 1830 insändes en ansökan till regeringen för bildandet av den nya brandkåren.
Regeringen fann förslaget och stadgarna bra och godkände detta. Så den 9 juni 1832 var den frivilliga brandkåren stiftad.
Och så en novembernatt samma år gick larmet. Elden är lös!
Överallt kom det folk ut på gatorna. Dels för att man inte kunde hålla sig inne på en brandnatt och dels så var alla hushåll förpliktade att skicka minst en man till branden.
Överallt i staden var det liv och larm. Men allra livligast var det nog bortåt Ostindiska kompaniets hus. Där var det till att vara dags för den nya brandkårens första utryckning.
Och mycket riktigt. I vita rockar och högkulliga hattar kom dom farande utför Smedjegatan. Och som en vindil försvann dom bortåt Haga, där branden brutit ut.
Den frivilliga brandkåren fanns i Göteborg under 40 år. Och staden förskonades tack vare denne och ett annat byggnadssätt från större bränder. Men när staden fick en bättre vattenledning och en fast brandkår så hade den uppfyllt sitt syfte. Så 1870 upplöstes den frivilliga brandkåren i Göteborg.
Det finns mycket mer än så här att förtälja om den frivilliga brandkåren och dess efterträdare. Om du skulle finna det intressant så rekommenderar jag tidigare nämnda böcker. Nedanstående bilder är tagna på stadsmuseet i Göteborg och visar en del lämningar från den frivilliga brandkåren. Ber om ursäkt för de något usla bilderna, men dom är tagna med mobilen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)