Nu har det inte vart något inlägg på några dagar. Jag ber om ursäkt för det.
Men jag har haft en del annat på agendan. Men jag tänker på er. Och det finns flera inlägg på gång.
Så se fram emot en snar uppdatering.
onsdag, september 24, 2014
fredag, september 19, 2014
Bloggen är nu delad.
Precis som rubriken beskriver så har jag nu delat upp min blogg i två delar. Dela den här där vi kan fortsätta att grotta ner oss i Göteborgs underbara historia. Och så finns det en där jag bara kommer att behandla hockey.
Eftersom detta är mina två stora intressen i livet och MITT liv inte är särdeles intressant så kommer jag att skippa en massa inlägg om vad jag gör. Förutom att fotar hockey då.
Skulle det vara så att det finns intresse att veta mer om mig, så är det bara att droppa ett mail till mig på stefan@tangoxray.se eller skriva en kommentar. Så kanske det kommer en blogg om det med.
Men till dess så finns den här om Göteborgs historia. Och den här om hockeylivet i Göteborg.
Väl mött!
Eftersom detta är mina två stora intressen i livet och MITT liv inte är särdeles intressant så kommer jag att skippa en massa inlägg om vad jag gör. Förutom att fotar hockey då.
Skulle det vara så att det finns intresse att veta mer om mig, så är det bara att droppa ett mail till mig på stefan@tangoxray.se eller skriva en kommentar. Så kanske det kommer en blogg om det med.
Men till dess så finns den här om Göteborgs historia. Och den här om hockeylivet i Göteborg.
Väl mött!
Bilder från Stadsmuseet.
Jag har nu vart i kontakt med stadsmuseet angående deras databas "Charlotta". Där finns det massor av gamla bilder. Jag har fått klartecken att använda bilder som är tagna före 1969. Detta innebär att det i fortsättningen kommer att finnas med gamla bilder i mina inlägg.
Vill du själv grotta ner ner dig i denna oerhörda bildskatt så hittar du Charlotta här.
Vill inte gå tillbaka och redigera gamla inlägg, det är så lätt att ni missar dom då. Så därför bjuder jag på två bilder här som relaterar till gamla saker.
Dessutom kommer det nog att bli en upprensning, så att den här bloggen endast innehåller historia och relaterade ämnen. En annan kommer att skapas där jag samlar hockeyrelaterat. Det kommer nog att bli mycket hockey den här säsongen.
Vill du själv grotta ner ner dig i denna oerhörda bildskatt så hittar du Charlotta här.
Vill inte gå tillbaka och redigera gamla inlägg, det är så lätt att ni missar dom då. Så därför bjuder jag på två bilder här som relaterar till gamla saker.
Dessutom kommer det nog att bli en upprensning, så att den här bloggen endast innehåller historia och relaterade ämnen. En annan kommer att skapas där jag samlar hockeyrelaterat. Det kommer nog att bli mycket hockey den här säsongen.
Det gamla Bracka som låg på Drottningtorget.
Fotograferad ca 1900. Fotograf; Anna Backlund.
Ut stadsmuseets samlingar.
Fotograferad ca 1900. Fotograf; Anna Backlund.
Ut stadsmuseets samlingar.
Holtermanska baracken. Smedjegatan 3-7.
Fotograferad 1918 av okänd fotograf.
Ut stadsmuseets samlingar.
måndag, september 15, 2014
Ett nytt hockeylag i Göteborg
Nu vet jag att det är många som inte är så förtjusta i inlägg om hockey. Och ännu mindre som tycker om damhockey.
Men jag läste i våras att Frölundaprofilen Fredrik Pettersson skulle gå in och sponsra Hisingen Hockey. Dom skulle ombildas till Göteborg Hockey Club.
Detta efter att Frölunda sagt att damhockey "inte fanns på agendan".
Sedemera har även en av Sveriges största hockeyprofiler gått med i satsningen; Börje Salming.
Nu är det snart dags för säsongen att starta för damerna.
Satt själv och funderade på vad man kunde göra för att sprida informationen vidare och kanske hjälpa till lite. Så sagt och gjort så skickade jag ett mail till klubben och dels frågade om information och dels så frågade jag om det gick att komma och fotografera på deras matcher.
Vilket resulterade i ett svarsmail, som sa att jag självklart var välkommen att fotografera på deras matcher. Och så frågade dom om det skulle gå att få tillgång till bilderna för deras marknadsföring och till hemsidan.
Och då slog det mig. Det är så jag kan ge tillbaka till hockeyn. Klart dom skall få tillgång.
Gratis till och med. Jag ser det inte som om det är gratisarbete, som många andra fotografer skulle klanka ner på. Nej, jag ser det som sponsring.
Efter en koll med bildbyrån om användning av deras namn på bilderna, så var det bara att köra.
Så nu blir det en spännande höst i Göteborg vad det gäller hockey. Och ni kan räkna med att det kommer reklam om damernas matcher. Både här och på andra sociala medier.
Klicka på länken nedan för att komma till deras hemsida. Finns dock inte så mycket information där än så länge. Men så fort jag vet nåt om datum, plats och pris så kommer jag att skriva om det här!
Göteborg Hockey Club
Men jag läste i våras att Frölundaprofilen Fredrik Pettersson skulle gå in och sponsra Hisingen Hockey. Dom skulle ombildas till Göteborg Hockey Club.
Detta efter att Frölunda sagt att damhockey "inte fanns på agendan".
Sedemera har även en av Sveriges största hockeyprofiler gått med i satsningen; Börje Salming.
Nu är det snart dags för säsongen att starta för damerna.
Satt själv och funderade på vad man kunde göra för att sprida informationen vidare och kanske hjälpa till lite. Så sagt och gjort så skickade jag ett mail till klubben och dels frågade om information och dels så frågade jag om det gick att komma och fotografera på deras matcher.
Vilket resulterade i ett svarsmail, som sa att jag självklart var välkommen att fotografera på deras matcher. Och så frågade dom om det skulle gå att få tillgång till bilderna för deras marknadsföring och till hemsidan.
Och då slog det mig. Det är så jag kan ge tillbaka till hockeyn. Klart dom skall få tillgång.
Gratis till och med. Jag ser det inte som om det är gratisarbete, som många andra fotografer skulle klanka ner på. Nej, jag ser det som sponsring.
Efter en koll med bildbyrån om användning av deras namn på bilderna, så var det bara att köra.
Så nu blir det en spännande höst i Göteborg vad det gäller hockey. Och ni kan räkna med att det kommer reklam om damernas matcher. Både här och på andra sociala medier.
Klicka på länken nedan för att komma till deras hemsida. Finns dock inte så mycket information där än så länge. Men så fort jag vet nåt om datum, plats och pris så kommer jag att skriva om det här!
Göteborg Hockey Club
fredag, september 12, 2014
Vården av fattiga och psykiskt sjuka.
Fattiga
Här var det ju inte frågan om någon vård egentligen. Från början var det kyrkan som hade hand om de fattiga och från och med 1734 var det tvingande att inrätta fattighus på orten. De ställen som ansåg att de inte hade råd med detta fick inhysa de fattiga hos någon bonde.
I början betecknades alla som fattiga och fick samma behandling. Även de som var psykiskt sjuka eller gamla.
Ofta bestod fattighuset av ett enda stort rum. De fattiga hade en säng och fick förvara de få ägodelarna bredvid densamma. På många ställen försågs de fattiga med tiggarpass och skickades sedan ut i socknen för att försöka tigga ihop till sin försörjning.
På några ställen var socknen så rädda att ta hand om de fattiga att det inrättades en deponi om 50 riksdaler för alla som byggde hus. Detta för att inte senare ligga fattigvården till last.
Man fick inte själv bestämma när man skulle komma och gå i fattighuset. Oftast var det ett hjon som var utsett av föreståndaren som efter eget godtycke kunde neka eller bevilja dylikt. Och när man befann sig utanför huset så fanns det regler som skulle följas. En bricka skulle bäras utanpå kläderna. Man fick inte tigga utan tillstånd. Och man fick inte gå till någon krog. Även om det med största sannolikhet söps en del i alla fall. Man skulle även passa sig för att tala illa om fattighuset.
Om man gick mot reglerna så kunde straff utdömas.
Fattighushjonen överlevde på allmosor och kyrkokollekt. De fick även försöka att hjälpa till själva i den mån dom kunde.
Det var också vanligt att det anordnades auktioner. Där kunde bönder bedöma hur arbetsför en fattig var och därefter bjuda på denne. Den som gav det lägsta budet om att ta hand om en fattig vann auktionen.
I de större städerna inrättades arbetshus där de fattiga kunde jobba för en bit bröd.
Det var alltså inte tal om vård här för de som behövde det. Snarare en form av förvaring där de som var sinnessvaga ansågs som en belastning.
Psykiatri
Här kan egentligen skrivas hur mycket som helst. Men jag skall försöka ta upp det viktigaste vad det gäller inrättningar samt behandlingsmetoder.
Idiot
Ett ord som idag slängs med till vardag om någon som man tycker gjort någonting dumt. Men begreppet började användas inom psykiatrin redan på 1700-talet och användes ända fram till 1960. Det kan nämnas att Dows syndrom betecknades som mongoloid idiot ända fram till 70-talet.
I början av 1900-talet började man dela upp begreppet sinnesslö i olika kategorier. En person med en IQ under 30 betecknades som idiot.
I början kan ju nämnas att ovanstående personer bodde kvar hemma och sköttes efter bästa förmåga. Om det skulle vara så att föräldrar saknades så hamnade dom på fattighuset. Där behandlades dom som alla andra.
I Nordisk familjebok av 1910 års upplaga kan man läsa att det i Göteborg öppnades en idiotskola år 1866. Där fanns det en fröken samt tre elever. Det nämns att den blev epokgörande, men inget mer om undervisningen nämns.
Sinnessjukvården skiljs från fattigvården
År 1900 lämnade Göteborgs fattigvårdsstyrelse in en skrivelse till stadsfullmäktige om att ovanstående skulle skiljas från varandra. Detta efter en skrivelse av inspektören för rikets sinnessjukvård framhållit de missförhållanden som fanns i staden.
En anstalt på Hisingen togs i bruk 1909 och fanns fram till 1934 då Lillhagens sjukhus kommer till.
Här skulle huvuddelen av Göteborgs psykiatri finnas fram till 1996 då de sista flyttade ut. Dock kom den rättspsykiatriska vården att finns kvar ändå fram till 2013.
På slutet fanns här 72 vårdplatser fördelat på 6 avdelningar.
Behandligsmetoder
Behandlingsmetoderna har naturligtvis skilt sig åt under tiden som sjukvården utvecklats. För mig har det många gånger vart hjärtslitande att läsa om hur personer har behandlats. För oss i modern tid kan många metoder verka skrämmande. Men man visste antagligen inte bättre då. Dock finns det vissa saker som är extra skrämmande även för oss.
Tidigt ansågs det att långa bad och sängliggande hade en lugnande inverkan. De som inte ville ligga i ett bad länge hölls fast med hjälp av ett tygstycke som spändes för badkaren och endast hade hål för huvudet.
Sterilisering
Mellan 1934-1974 användes tvångssterilisering i Sverige. Framför allt var det kvinnor som utsattes.
Detta var för att förhindra att sinnessvaga skulle sprida sin sjukdom vidare. Men även personer som ansågs olämpliga att ta hand om ett barn steriliserades.
Men det som är det mest skrämmande är att den som var transsexuell och ville byta sitt juridiska kön var tvungen att låta sterilisera sig. Ända fram till 2013.
Lobotomi
Lobotomering utfördes i Sverige ända fram till mitten av 60-talet. Ingreppet var menat att dämpa ångest och oro. Dock blev de allra flesta patienter helt apatiska. Många dog även av ingreppet.
Det utfördes så att patienten sövdes. Sedan placerades en ishacka! i ögats övre del. Denna drevs sedan in i hjärnan ca 5cm.
Meningen var att skära av nervbanor från pannloben, ner till mer djupliggande delar av hjärnan.
Den som uppfann denna metod var en läkare vid namn Egas Moniz. Han fick 1949 nobelpriset i medicin för detta.
Jag tyckte den här behandlingsmetoden verkade så anskrämlig att jag kände att jag ville läsa mer. Och det har nu i efterhand visat sig att ingreppet nästan uteslutande gjordes på svåra patienter. Det vill säga dom som var svåra att ha hand om. Det verkar alltså som om ingreppen gjordes för att lätta på personalens börda snarare än för att hjälpa patienten.
Ungefär 4500 lobotomier utfördes i Sverige. Jag läste en analys av detta arbete från umedalen. Där var 63% kvinnor som blev lobotomerade. Dödligheten var 7,4%, vilket är en väldigt hög siffra eftersom behandlingsmetoden ansågs som framgångsrik. Vi skall vara glada att utvecklingen går framåt.
Elchock
Behandlingen går ut på att man genom elektriska stötar i huvudet framkallar ett epileptiskt anfall hos patienten. Denne är sövd och får ofta muskelavslappnande medel för att slippa värken i musklerna som anfallet vanligtvis ger.
Det finns många fall med allvarliga biverkningar. Framför allt minnesförlust, huvudvärk etc. Elchocker förekommer fortfarande. 2009 gavs det ca 60000 elchocker i Sverige. Det är förmodligen det land i världen som ger flest per capita. Det stora flertalet vittnar om att behandlingen inte var värd biverkningarna. Men det är fortfarande tillåtet att ge elchocker i Sverige under tvång.
Långbad
Fram till 1950 var detta en vanlig behandlingsform. Det förekom både kalla och varma bad, beroende på vad man ville uppnå. Behandlingen skedde oftast under tvång.
Långbad användes också som bestraffning av patienter. Tiden varierade såklart och den längsta rapporterade tvångsbadet som jag har sett varade 21! dagar. Detta fick patientens skinn all lossna.
Naturligtvis har det förekommit andra "behandlingsformer" inom psykiatrin. Men det skulle bli ett alldeles för lång inlägg i detta sidospår om Göteborgs historia.
Nu är det dags att börja arbeta på nästa inlägg i den frågan.
Här var det ju inte frågan om någon vård egentligen. Från början var det kyrkan som hade hand om de fattiga och från och med 1734 var det tvingande att inrätta fattighus på orten. De ställen som ansåg att de inte hade råd med detta fick inhysa de fattiga hos någon bonde.
I början betecknades alla som fattiga och fick samma behandling. Även de som var psykiskt sjuka eller gamla.
Ofta bestod fattighuset av ett enda stort rum. De fattiga hade en säng och fick förvara de få ägodelarna bredvid densamma. På många ställen försågs de fattiga med tiggarpass och skickades sedan ut i socknen för att försöka tigga ihop till sin försörjning.
På några ställen var socknen så rädda att ta hand om de fattiga att det inrättades en deponi om 50 riksdaler för alla som byggde hus. Detta för att inte senare ligga fattigvården till last.
Man fick inte själv bestämma när man skulle komma och gå i fattighuset. Oftast var det ett hjon som var utsett av föreståndaren som efter eget godtycke kunde neka eller bevilja dylikt. Och när man befann sig utanför huset så fanns det regler som skulle följas. En bricka skulle bäras utanpå kläderna. Man fick inte tigga utan tillstånd. Och man fick inte gå till någon krog. Även om det med största sannolikhet söps en del i alla fall. Man skulle även passa sig för att tala illa om fattighuset.
Om man gick mot reglerna så kunde straff utdömas.
Fattighushjonen överlevde på allmosor och kyrkokollekt. De fick även försöka att hjälpa till själva i den mån dom kunde.
Det var också vanligt att det anordnades auktioner. Där kunde bönder bedöma hur arbetsför en fattig var och därefter bjuda på denne. Den som gav det lägsta budet om att ta hand om en fattig vann auktionen.
I de större städerna inrättades arbetshus där de fattiga kunde jobba för en bit bröd.
Det var alltså inte tal om vård här för de som behövde det. Snarare en form av förvaring där de som var sinnessvaga ansågs som en belastning.
Psykiatri
Här kan egentligen skrivas hur mycket som helst. Men jag skall försöka ta upp det viktigaste vad det gäller inrättningar samt behandlingsmetoder.
Idiot
Ett ord som idag slängs med till vardag om någon som man tycker gjort någonting dumt. Men begreppet började användas inom psykiatrin redan på 1700-talet och användes ända fram till 1960. Det kan nämnas att Dows syndrom betecknades som mongoloid idiot ända fram till 70-talet.
I början av 1900-talet började man dela upp begreppet sinnesslö i olika kategorier. En person med en IQ under 30 betecknades som idiot.
I början kan ju nämnas att ovanstående personer bodde kvar hemma och sköttes efter bästa förmåga. Om det skulle vara så att föräldrar saknades så hamnade dom på fattighuset. Där behandlades dom som alla andra.
I Nordisk familjebok av 1910 års upplaga kan man läsa att det i Göteborg öppnades en idiotskola år 1866. Där fanns det en fröken samt tre elever. Det nämns att den blev epokgörande, men inget mer om undervisningen nämns.
Sinnessjukvården skiljs från fattigvården
År 1900 lämnade Göteborgs fattigvårdsstyrelse in en skrivelse till stadsfullmäktige om att ovanstående skulle skiljas från varandra. Detta efter en skrivelse av inspektören för rikets sinnessjukvård framhållit de missförhållanden som fanns i staden.
En anstalt på Hisingen togs i bruk 1909 och fanns fram till 1934 då Lillhagens sjukhus kommer till.
Här skulle huvuddelen av Göteborgs psykiatri finnas fram till 1996 då de sista flyttade ut. Dock kom den rättspsykiatriska vården att finns kvar ändå fram till 2013.
På slutet fanns här 72 vårdplatser fördelat på 6 avdelningar.
Behandligsmetoder
Behandlingsmetoderna har naturligtvis skilt sig åt under tiden som sjukvården utvecklats. För mig har det många gånger vart hjärtslitande att läsa om hur personer har behandlats. För oss i modern tid kan många metoder verka skrämmande. Men man visste antagligen inte bättre då. Dock finns det vissa saker som är extra skrämmande även för oss.
Tidigt ansågs det att långa bad och sängliggande hade en lugnande inverkan. De som inte ville ligga i ett bad länge hölls fast med hjälp av ett tygstycke som spändes för badkaren och endast hade hål för huvudet.
Sterilisering
Mellan 1934-1974 användes tvångssterilisering i Sverige. Framför allt var det kvinnor som utsattes.
Detta var för att förhindra att sinnessvaga skulle sprida sin sjukdom vidare. Men även personer som ansågs olämpliga att ta hand om ett barn steriliserades.
Men det som är det mest skrämmande är att den som var transsexuell och ville byta sitt juridiska kön var tvungen att låta sterilisera sig. Ända fram till 2013.
Lobotomi
Lobotomering utfördes i Sverige ända fram till mitten av 60-talet. Ingreppet var menat att dämpa ångest och oro. Dock blev de allra flesta patienter helt apatiska. Många dog även av ingreppet.
Det utfördes så att patienten sövdes. Sedan placerades en ishacka! i ögats övre del. Denna drevs sedan in i hjärnan ca 5cm.
Meningen var att skära av nervbanor från pannloben, ner till mer djupliggande delar av hjärnan.
Den som uppfann denna metod var en läkare vid namn Egas Moniz. Han fick 1949 nobelpriset i medicin för detta.
Jag tyckte den här behandlingsmetoden verkade så anskrämlig att jag kände att jag ville läsa mer. Och det har nu i efterhand visat sig att ingreppet nästan uteslutande gjordes på svåra patienter. Det vill säga dom som var svåra att ha hand om. Det verkar alltså som om ingreppen gjordes för att lätta på personalens börda snarare än för att hjälpa patienten.
Ungefär 4500 lobotomier utfördes i Sverige. Jag läste en analys av detta arbete från umedalen. Där var 63% kvinnor som blev lobotomerade. Dödligheten var 7,4%, vilket är en väldigt hög siffra eftersom behandlingsmetoden ansågs som framgångsrik. Vi skall vara glada att utvecklingen går framåt.
Elchock
Behandlingen går ut på att man genom elektriska stötar i huvudet framkallar ett epileptiskt anfall hos patienten. Denne är sövd och får ofta muskelavslappnande medel för att slippa värken i musklerna som anfallet vanligtvis ger.
Det finns många fall med allvarliga biverkningar. Framför allt minnesförlust, huvudvärk etc. Elchocker förekommer fortfarande. 2009 gavs det ca 60000 elchocker i Sverige. Det är förmodligen det land i världen som ger flest per capita. Det stora flertalet vittnar om att behandlingen inte var värd biverkningarna. Men det är fortfarande tillåtet att ge elchocker i Sverige under tvång.
Långbad
Fram till 1950 var detta en vanlig behandlingsform. Det förekom både kalla och varma bad, beroende på vad man ville uppnå. Behandlingen skedde oftast under tvång.
Långbad användes också som bestraffning av patienter. Tiden varierade såklart och den längsta rapporterade tvångsbadet som jag har sett varade 21! dagar. Detta fick patientens skinn all lossna.
Naturligtvis har det förekommit andra "behandlingsformer" inom psykiatrin. Men det skulle bli ett alldeles för lång inlägg i detta sidospår om Göteborgs historia.
Nu är det dags att börja arbeta på nästa inlägg i den frågan.
Fattighuset
Det har funnits många fattighus i Göteborg. Det första riktiga inrättningen uppfördes 1726 vid Stampen, men det har funnits fattighus här sedan 1619, alltså innan Göteborg officiellt blev en stad.
1806 flyttades inrättningen till de tidigare garnisonsbarackerna i Västra Nordstaden. Regementet hade flyttat till nya förläggningar på Kaserntorget.
Stenhuset hade förvärvats av grosshandlare Martin Holterman och fick snabbt namnet Holtermanska baracken. Detta förenklades snart till "Bracka". Ett begrepp som skulle användas med skräckblandad förtjusning i Göteborg under många år.
Den nya inrättningen byggdes på Drottningtorget, där det idag ligger ett fint hotell. Dock köpte poststyrelsen tomten 1915 och 1917 revs Bracka för att ge plats åt det nya posthuset.
1876 ansågs huset för litet och ett flertal andra upprättades. Dessa samlades sedan på Vasa sjukhus där inflyttning skedde 1888. Således var här ett sinnessjukhus fram till och med 1932 då det omdanades till ett vanligt sjukhus för framför allt kroniskt sjuka. Det fanns vårdinrättningar i olika former på området ända fram till och med 2000 då Chalmersfastigheter köpte de sista byggnaderna på området. Idag finns det vara en vårdcentral kvar.
Det kan nämnas att fattigvården från början inriktades på att stävja bettleri, det vill säga tiggande. Fattigdom och bettleri ansågs vid den här tiden som ett brott mot samhället. Och med tanke på tidigare inlägg om brandens påverkan på staden så fanns det många som var utan bostad och arbete.
Lämningar idag
Vasa sjukhus som tidigare nämnts finns naturligtvis kvar. Även S:t Jörgen samt Lillhagen på Hisingen finns kvar. Dock i annan skepnad. S:t Jörgen är nu omdanat till bostäder och på Lillhagen bedrevs rättspsykiatrisk vård fram till 2013.
Som en parentes kan nämnas att Jan Jörnmark var på Lillhagen och fotograferade de tomma lokalerna. Bilder hittar du här.
SVT har gjort en dokumentär om sjukhuset, men den finns tyvärr inte kvar på nätet.
Det kan vara så att den finns att få tag i på annat sätt, men vi skall inte uppmana till någonting olagligt här.
Men tillbaka till dagens lämningar.
1746 omvandlades en av fabriksbyggnaderna vid nuvarande Stampen till Göteborg stads fattighus. Och eftersom dödligheten var stor bland de fattiga så behövdes det en kyrka och en kyrkogård.
Från början fanns det ett provisoriskt kapell i en av byggnaderna och inte förrän 1815 invigdes fattighuskyrkan, eller Mariakyrkan som den kallas idag.
Och utanför flöt fattighusån förbi. Vilket egentligen är en kanal som var grävd för att förbinda Mölndalsån med Göteborg.
Fattighuset ombildades 1902 till hem för lungsjuka. Och efter detta blev det dispensär (ställe där läkemedel tillreds och utlämnas).
Denna verksamhet flyttades till Landala 1973. Jag antar att det var till Vasa sjukhus, men har ej hittat någon referens hit.
Idag heter fattighuset Mariagården och det är flertalet kyrkliga organisationer som huserar här.
Osökt kommer man in på hur vården har sett ut genom tiderna. Det har inte ens vart vård alla gånger. Detta kommer att behandlas under ett senare inlägg.
De tre första bilderna visat hur det gamla fattighuset ser ut idag.
1806 flyttades inrättningen till de tidigare garnisonsbarackerna i Västra Nordstaden. Regementet hade flyttat till nya förläggningar på Kaserntorget.
Stenhuset hade förvärvats av grosshandlare Martin Holterman och fick snabbt namnet Holtermanska baracken. Detta förenklades snart till "Bracka". Ett begrepp som skulle användas med skräckblandad förtjusning i Göteborg under många år.
Den nya inrättningen byggdes på Drottningtorget, där det idag ligger ett fint hotell. Dock köpte poststyrelsen tomten 1915 och 1917 revs Bracka för att ge plats åt det nya posthuset.
1876 ansågs huset för litet och ett flertal andra upprättades. Dessa samlades sedan på Vasa sjukhus där inflyttning skedde 1888. Således var här ett sinnessjukhus fram till och med 1932 då det omdanades till ett vanligt sjukhus för framför allt kroniskt sjuka. Det fanns vårdinrättningar i olika former på området ända fram till och med 2000 då Chalmersfastigheter köpte de sista byggnaderna på området. Idag finns det vara en vårdcentral kvar.
Det kan nämnas att fattigvården från början inriktades på att stävja bettleri, det vill säga tiggande. Fattigdom och bettleri ansågs vid den här tiden som ett brott mot samhället. Och med tanke på tidigare inlägg om brandens påverkan på staden så fanns det många som var utan bostad och arbete.
Lämningar idag
Vasa sjukhus som tidigare nämnts finns naturligtvis kvar. Även S:t Jörgen samt Lillhagen på Hisingen finns kvar. Dock i annan skepnad. S:t Jörgen är nu omdanat till bostäder och på Lillhagen bedrevs rättspsykiatrisk vård fram till 2013.
Som en parentes kan nämnas att Jan Jörnmark var på Lillhagen och fotograferade de tomma lokalerna. Bilder hittar du här.
SVT har gjort en dokumentär om sjukhuset, men den finns tyvärr inte kvar på nätet.
Det kan vara så att den finns att få tag i på annat sätt, men vi skall inte uppmana till någonting olagligt här.
Men tillbaka till dagens lämningar.
1746 omvandlades en av fabriksbyggnaderna vid nuvarande Stampen till Göteborg stads fattighus. Och eftersom dödligheten var stor bland de fattiga så behövdes det en kyrka och en kyrkogård.
Från början fanns det ett provisoriskt kapell i en av byggnaderna och inte förrän 1815 invigdes fattighuskyrkan, eller Mariakyrkan som den kallas idag.
Och utanför flöt fattighusån förbi. Vilket egentligen är en kanal som var grävd för att förbinda Mölndalsån med Göteborg.
Fattighuset ombildades 1902 till hem för lungsjuka. Och efter detta blev det dispensär (ställe där läkemedel tillreds och utlämnas).
Denna verksamhet flyttades till Landala 1973. Jag antar att det var till Vasa sjukhus, men har ej hittat någon referens hit.
Idag heter fattighuset Mariagården och det är flertalet kyrkliga organisationer som huserar här.
Osökt kommer man in på hur vården har sett ut genom tiderna. Det har inte ens vart vård alla gånger. Detta kommer att behandlas under ett senare inlägg.
De tre första bilderna visat hur det gamla fattighuset ser ut idag.
Här ser man anslutningen av Fattigån och Mölndalsån. Men ser tydligt att den närmaste delen snarare är en grävd kanal. Mölndalsån fortsätter till höger.
Mariakyrkan fd. fattigkyrkan, som den ser ut idag.
tisdag, september 09, 2014
Frivilliga brandkåren
Flertalet ledande affärsmän i Göteborg var inte nöjda med hur brandförsvaret sköttes. Dom förlorade stora värden när deras lager brann upp. Därför väcktes tanken på att skapa ett fristående brandförsvar. Detta skulle verka helt friständigt från den vanliga brandkåren. Och kanske kan man anta att den skulle främja ekonomiska värden. Men det är bara författarens tankar.
En grosshandlare ställde bredvilligt upp med ett räntefritt lån till den första brandsprutan. En dansk vid namn Rossing hade jobbat inom brandväsendet i 11 år tidigare och var dessutom en utomordentlig ledare. Det blev naturligt att han skulle bli ledaren för denna nya organisation.
Så, den 18 juli 1830 insändes en ansökan till regeringen för bildandet av den nya brandkåren.
Regeringen fann förslaget och stadgarna bra och godkände detta. Så den 9 juni 1832 var den frivilliga brandkåren stiftad.
Och så en novembernatt samma år gick larmet. Elden är lös!
Överallt kom det folk ut på gatorna. Dels för att man inte kunde hålla sig inne på en brandnatt och dels så var alla hushåll förpliktade att skicka minst en man till branden.
Överallt i staden var det liv och larm. Men allra livligast var det nog bortåt Ostindiska kompaniets hus. Där var det till att vara dags för den nya brandkårens första utryckning.
Och mycket riktigt. I vita rockar och högkulliga hattar kom dom farande utför Smedjegatan. Och som en vindil försvann dom bortåt Haga, där branden brutit ut.
Den frivilliga brandkåren fanns i Göteborg under 40 år. Och staden förskonades tack vare denne och ett annat byggnadssätt från större bränder. Men när staden fick en bättre vattenledning och en fast brandkår så hade den uppfyllt sitt syfte. Så 1870 upplöstes den frivilliga brandkåren i Göteborg.
Det finns mycket mer än så här att förtälja om den frivilliga brandkåren och dess efterträdare. Om du skulle finna det intressant så rekommenderar jag tidigare nämnda böcker. Nedanstående bilder är tagna på stadsmuseet i Göteborg och visar en del lämningar från den frivilliga brandkåren. Ber om ursäkt för de något usla bilderna, men dom är tagna med mobilen...
En grosshandlare ställde bredvilligt upp med ett räntefritt lån till den första brandsprutan. En dansk vid namn Rossing hade jobbat inom brandväsendet i 11 år tidigare och var dessutom en utomordentlig ledare. Det blev naturligt att han skulle bli ledaren för denna nya organisation.
Så, den 18 juli 1830 insändes en ansökan till regeringen för bildandet av den nya brandkåren.
Regeringen fann förslaget och stadgarna bra och godkände detta. Så den 9 juni 1832 var den frivilliga brandkåren stiftad.
Och så en novembernatt samma år gick larmet. Elden är lös!
Överallt kom det folk ut på gatorna. Dels för att man inte kunde hålla sig inne på en brandnatt och dels så var alla hushåll förpliktade att skicka minst en man till branden.
Överallt i staden var det liv och larm. Men allra livligast var det nog bortåt Ostindiska kompaniets hus. Där var det till att vara dags för den nya brandkårens första utryckning.
Och mycket riktigt. I vita rockar och högkulliga hattar kom dom farande utför Smedjegatan. Och som en vindil försvann dom bortåt Haga, där branden brutit ut.
Den frivilliga brandkåren fanns i Göteborg under 40 år. Och staden förskonades tack vare denne och ett annat byggnadssätt från större bränder. Men när staden fick en bättre vattenledning och en fast brandkår så hade den uppfyllt sitt syfte. Så 1870 upplöstes den frivilliga brandkåren i Göteborg.
Det finns mycket mer än så här att förtälja om den frivilliga brandkåren och dess efterträdare. Om du skulle finna det intressant så rekommenderar jag tidigare nämnda böcker. Nedanstående bilder är tagna på stadsmuseet i Göteborg och visar en del lämningar från den frivilliga brandkåren. Ber om ursäkt för de något usla bilderna, men dom är tagna med mobilen...
söndag, september 07, 2014
Hockey!
Idag är det dags att ta en liten paus från det gamla Göteborg för att istället titta på lite hockey.
Frölunda Indians tog emot Villach från Österike i Scandinavium.
Och för mig var det dags att fota hockey för första gången den här säsongen. Eller ja, säsongen börjar inte riktigt än. Nu var det den avslutande matchen innan SHL för Frölunda i Champions hockey league.
Klart att man var lite ringrostig när det skulle fotas lite snabbare saker än konserter. Men efter en stund så flöt det på riktigt bra. Dock lyckades jag på nåt sätt fippla till en knapp på kameran i sista perioden så det mesta av bilderna blev skit.
Jag har ju en ny kamera och jag hade helt enkelt glömt att säkra med tejp som jag brukar göra. Men det är åtgärdat nu, så det förhoppningsvis går bättre nästa gång. Bjuder på en bild, och om du vill se mer så hittar du dom på den här länken. NSKfoto (öppnas i nytt fönster).
Snart återgår vi till det gamla Göteborg igen!
Frölunda Indians tog emot Villach från Österike i Scandinavium.
Och för mig var det dags att fota hockey för första gången den här säsongen. Eller ja, säsongen börjar inte riktigt än. Nu var det den avslutande matchen innan SHL för Frölunda i Champions hockey league.
Klart att man var lite ringrostig när det skulle fotas lite snabbare saker än konserter. Men efter en stund så flöt det på riktigt bra. Dock lyckades jag på nåt sätt fippla till en knapp på kameran i sista perioden så det mesta av bilderna blev skit.
Jag har ju en ny kamera och jag hade helt enkelt glömt att säkra med tejp som jag brukar göra. Men det är åtgärdat nu, så det förhoppningsvis går bättre nästa gång. Bjuder på en bild, och om du vill se mer så hittar du dom på den här länken. NSKfoto (öppnas i nytt fönster).
Snart återgår vi till det gamla Göteborg igen!
fredag, september 05, 2014
Den röda hanen
I dagens inlägg skall vi bekanta oss med en annan fasa som spred sig i Göteborg flera gånger.
På den tiden så kallades det hela den röde hanen. Elden var lös!
Den första av de stora eldsvådorna bröt ut 1669 på nyårsdagen. 60 hus brann ner till grunden.
Och ännu hade inte staden hunnit återhämta sig innan det var dags igen. Bara fem månader senare så brann det igen. Och den här gången var det värre.
180 byggnader strök med i branden. Ett flertal publika byggnader fanns med bland de drabbade. Detta gjorde att många viktiga dokument gick upp i rök.
Även Christiniae kyrka blev lågornas rov. Och då var hon inte ens färdigbyggd.
Men nu fick äntligen staden ett andrum. Återbyggnaden kunde ske i lugn och ro. Men 50 år senare var det dags igen och en stor brand drog över staden. Ännu fanns det inget organiserat brandförsvar.
1746 var det återigen dags. Men den brand kan ha varit anlagt. Det berättas att en fransman stuckit ner en svensk officer i en duell. Senare startade branden i det hus där fransmannen huserade. Han lyckades dock undkomma lågorna och hans vidare öde är inte känt.
196 byggnader strök med. Och återigen brann tyska kyrkan. Dock kunde mycket av inventarierna räddas tack vare kyrkvärdens rådiga ingripande.
Två allmänna kollekter tilläts för att bidraga till kyrkans återuppbyggnad.
Men efter den här branden så blev de styrande mer betänksamma och anbefallde att de brunna delarna av Göteborg skulle bebyggas med stenhus. Även en brandberedskap inrättades i staden.
Den bestod av 50-60 man och därtill befäl. All utrustning förvarades i stadshuset vid vid stora torget.
Själva vakten gick ut på att två man patrullerade i staden och därtill fanns det tornväktare som satt i kyrktornen och spanade efter bränder. Varje timme ropades det ut från tornen;
Från eld och brand
Och fiendeland
Gud bevare vår stad och land
Klockan är XX slagen.
Om det sedermera upptäcktes en brand så ropades detta ut, samtidigt som man slog i tornklockan.
Ett flertal bränder härjade i slutet av 1700-talet Återigen var tyska kyrkan hotad, men kunde denna gång räddas.
Över 2000 människor blev husvilla i dessa bränder och led svårt.
Nu skred staden in i ett nytt århundrade och förhoppningarna om att slippa mer besök av den röde hanen var stora. Men så blev icke fallet. Redan 1802 var han på plats igen. Branden startade antingen vis Kyrkogatan eller Drottninggatan och spred sig snabbt. Här var det bara domkyrkan och ett fåtal bostadshus som var i sten. Brandpersonalen gjorde vad dom kunde, men ändå rasade branden i två dygn.
311 hushåll gick upp i rök och 2761 personer fann sig utan bostad. Många av dessa tvingades att kampera utomhus mitt i vintern.
Många näringsidkare blev drabbade och på grund av de täta eldsvådorna så kunde brandförsäkringskontoret bara betala ut dryga 42% av värdet.
Redan 1804 var det dags igen. Elden bröt ut klockan 2 på natten. Den spred sig snabbt i de torra husen. Branden rasade i 8 timmar och 218 hus strök med. Ca 8000 människor blev utan tak över huvudet. Anledningen till det stora antalet drabbade människor är att branden rasade i stadens fattigkvarter där människor bodde trångt i kåkarna.
Efter den här branden började både byggnadssätt och brandväsendet att debatteras. En kommitté tillsattes som skulle komma med förslag på förbättringar.
Dessa kom fram till att staden skulle delas upp i kvarter och dessa skulle spruta samt andra verktyg för brandbekämpning. Dessutom slopades det gamla sättet med langning av vatten. Ibland hade lagningsleden vart så långa som 400 man och då kom spännerna fram halvtomma.
Enligt den nya förordningen skulle vattnet istället köras fram.
Nackdelen var att man även införde ett premieringssystem där den som kom fram först med vattentunnorna fick en premie. Detta medförde våldsam kappkörning, vilket i sin tur gjorde att en stor del av vattnet skvalpade ur.
Dessutom förordnades borgarna att det skulle byggas i sten.
Men under återbyggnaden av staden brandhärjade delar så slog naturligtvis den röde hanen till igen. Då på annan plats i staden. 1813 brann det i fjärde kvarteret.
Efter detta var staden skonad från jättebränder. Även om det förekom bränder med svår utgång, så hade dom inte så stor spridning.
I nästa del som kommer inom en snar framtid skall vi titta närmare på brandförsvaret under den här tiden. Så nu har ni något att se fram emot.
Fotnot: Alla bilderna förutom den på kyrkan är tagna på Göteborgs stadsmuseum. Tyvärr med mobilen. Men det ger någonting att se på i alla fall.
På den tiden så kallades det hela den röde hanen. Elden var lös!
Den första av de stora eldsvådorna bröt ut 1669 på nyårsdagen. 60 hus brann ner till grunden.
Och ännu hade inte staden hunnit återhämta sig innan det var dags igen. Bara fem månader senare så brann det igen. Och den här gången var det värre.
180 byggnader strök med i branden. Ett flertal publika byggnader fanns med bland de drabbade. Detta gjorde att många viktiga dokument gick upp i rök.
Även Christiniae kyrka blev lågornas rov. Och då var hon inte ens färdigbyggd.
Men nu fick äntligen staden ett andrum. Återbyggnaden kunde ske i lugn och ro. Men 50 år senare var det dags igen och en stor brand drog över staden. Ännu fanns det inget organiserat brandförsvar.
1746 var det återigen dags. Men den brand kan ha varit anlagt. Det berättas att en fransman stuckit ner en svensk officer i en duell. Senare startade branden i det hus där fransmannen huserade. Han lyckades dock undkomma lågorna och hans vidare öde är inte känt.
196 byggnader strök med. Och återigen brann tyska kyrkan. Dock kunde mycket av inventarierna räddas tack vare kyrkvärdens rådiga ingripande.
Två allmänna kollekter tilläts för att bidraga till kyrkans återuppbyggnad.
Men efter den här branden så blev de styrande mer betänksamma och anbefallde att de brunna delarna av Göteborg skulle bebyggas med stenhus. Även en brandberedskap inrättades i staden.
Den bestod av 50-60 man och därtill befäl. All utrustning förvarades i stadshuset vid vid stora torget.
Själva vakten gick ut på att två man patrullerade i staden och därtill fanns det tornväktare som satt i kyrktornen och spanade efter bränder. Varje timme ropades det ut från tornen;
Från eld och brand
Och fiendeland
Gud bevare vår stad och land
Klockan är XX slagen.
Om det sedermera upptäcktes en brand så ropades detta ut, samtidigt som man slog i tornklockan.
Ett flertal bränder härjade i slutet av 1700-talet Återigen var tyska kyrkan hotad, men kunde denna gång räddas.
Över 2000 människor blev husvilla i dessa bränder och led svårt.
Nu skred staden in i ett nytt århundrade och förhoppningarna om att slippa mer besök av den röde hanen var stora. Men så blev icke fallet. Redan 1802 var han på plats igen. Branden startade antingen vis Kyrkogatan eller Drottninggatan och spred sig snabbt. Här var det bara domkyrkan och ett fåtal bostadshus som var i sten. Brandpersonalen gjorde vad dom kunde, men ändå rasade branden i två dygn.
311 hushåll gick upp i rök och 2761 personer fann sig utan bostad. Många av dessa tvingades att kampera utomhus mitt i vintern.
Många näringsidkare blev drabbade och på grund av de täta eldsvådorna så kunde brandförsäkringskontoret bara betala ut dryga 42% av värdet.
Redan 1804 var det dags igen. Elden bröt ut klockan 2 på natten. Den spred sig snabbt i de torra husen. Branden rasade i 8 timmar och 218 hus strök med. Ca 8000 människor blev utan tak över huvudet. Anledningen till det stora antalet drabbade människor är att branden rasade i stadens fattigkvarter där människor bodde trångt i kåkarna.
Efter den här branden började både byggnadssätt och brandväsendet att debatteras. En kommitté tillsattes som skulle komma med förslag på förbättringar.
Dessa kom fram till att staden skulle delas upp i kvarter och dessa skulle spruta samt andra verktyg för brandbekämpning. Dessutom slopades det gamla sättet med langning av vatten. Ibland hade lagningsleden vart så långa som 400 man och då kom spännerna fram halvtomma.
Enligt den nya förordningen skulle vattnet istället köras fram.
Nackdelen var att man även införde ett premieringssystem där den som kom fram först med vattentunnorna fick en premie. Detta medförde våldsam kappkörning, vilket i sin tur gjorde att en stor del av vattnet skvalpade ur.
Dessutom förordnades borgarna att det skulle byggas i sten.
Men under återbyggnaden av staden brandhärjade delar så slog naturligtvis den röde hanen till igen. Då på annan plats i staden. 1813 brann det i fjärde kvarteret.
Efter detta var staden skonad från jättebränder. Även om det förekom bränder med svår utgång, så hade dom inte så stor spridning.
I nästa del som kommer inom en snar framtid skall vi titta närmare på brandförsvaret under den här tiden. Så nu har ni något att se fram emot.
Här kan ni se vart bränderna rasade under 1800-talet. Den gröna fyrkanten har jag lagt till. Den markerar brunnsparken, så att ni kan orientera er.
Tyska kyrkan som den ser ut idag. I detta utförande var den klar 1817. Dock gjordes stora renoveringar 1853-1872 Kyrkan var även den första som fick elektriskt belysning (1896)
Fotnot: Alla bilderna förutom den på kyrkan är tagna på Göteborgs stadsmuseum. Tyvärr med mobilen. Men det ger någonting att se på i alla fall.
Stora Nygatan igen
Var nere i stan idag och passade då på att smita förbi Stora Nygatan igen för att ta lite mer bilder. Helt spontant så kameran var hemma. Bilderna är således tagna med mobilen.
Här ser ni bättre målningen ovanför entrédörren.
Och gatuskylten som sitter på huset.
Men den här bilden fick mig att fundera lite. Jag hade ju tidigare hävdat att Göteborgs synagoga ligger på nummer 17, men så är det ju inte.
Här på bilden syns först nummer 17 1/2, sedan synagogan och sedan tvillingfastigheten som har nummer 17. Synagogan ligger således mitt mellan dessa. Det enda som jag har hittat efter en snabb sökning är att Göteborgs synagoga ligger VID nummer 17, och det stämmer ju. Judiska församlingens kansli ligger på en annan gata, så det är inte till någon hjälp.
Om det är någon som kan sprida ljus på detta så får ni gärna höra av er. Jag skall forska vidare i saker och återkommer om jag får fram någonting bra.
Stadsvandring
Har fått förffrågan flera gånger under dagen om en stadsvandring. Lite otippat faktiskt. Det är ju ingenting som jag har funderat på innan.
Men jag planerar att sätta ihop någonting. Och för er som är intresserade så är det bara att säga till.
Får leta efter en intressant och inte alltför lång väg.
Har just du önskemål så är det bara att skriva en kommentar.
Dock vill jag redan nu varna för att jag inte är proffs alla på det här. Så jag vet inte hur utfallet blir. Men någonting skall jag nog kunna förmedla.
Glöm bort allt...
För er som hann se inlägget jag skrev igår så vill jag att ni skall glömma allt. Jag skrev det när jag var väldigt känslosam, och det var inte riktigt genomtänkt.
Så, det är klart att det kommer ett nytt inlägg senare!
torsdag, september 04, 2014
Mer av Göteborg
Igår när jag funderade på att skriva mer om Göteborg så tog jag fram en boksvit som jag har i gömmorna. Det är C.R.A Fredberg som har skrivit den. Och den heter; Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag.
Böckerna skrevs mellan 1919 och 1923. En faksimilupplaga kom 1977 och efter det har den inte nytryckts.
Dom går naturligtvis att få tag på via antikvariat med varierande pris beroende på skicka. Den borde även gå att få tag i på närmaste bibliotek.
Redan det Göteborg som Fredberg beskriver som nutida skiljer sig mångt och mycket från det vi ser i Göteborg idag. Det är ju trots allt 91 år sedan jubileumsåret var här i Göteborg.
Men ett intressant projekt kan ju vara att jämföra hur Göteborg såg ut förr i Fredbergs ögon, hans nutida Göteborg, och hur det ser ut nu.
Böckerna innehåller visserligen både fotografier och teckningar, men jag tror att jag skall vara sparsam att använda dessa på grund av upphovsrätten.
Men jag tänkte att jag skulle försöka ta mig ut och ta bilder på det som jag tar upp.
Jag har inte valt vad jag skall skriva om än idag, men vad det än blir så är det inte så troligt att det kommer finnas med några bilder från mig, om jag inte har sån tur att arkivet gömmer någonting.
Nu skall det inte handla om något ställe i Göteborg även om det kanske förekommer i berättelsen. Utan det blir en händelse, eller flera egentligen.
Den 26:e juli 1834 insjuknade timmermannen Ryberg hastigt när han var på arbetet. Han fick bland annat kraftig diarre och krampanfall. Han var död innan dagen hade tagit slut. Under natten insjuknade hans hustru och hon dog innan morgonen var kommen.
Koleran hade kommit till Göteborg.
När utbrottet kulminerade den 19 augusti så hade alla grupper i samhället attackerats. Sjukvården gjorde naturligtvis så mycket som kunde och försökte begränsa spridningen. Men på grund av de sanitära förhållandena så var det svårt. Flertalet nya sjukinrättningar inrättades med staden hade inte en chans att hålla jämna steg med sjukdomen.
Det kan nämnas att den 9 augusti så öppnades det ett sjukhus på Möllerska plantagen. Där fanns det 50 sängar. Men innan aftonen så hade det inkommit 53 sjuka. Vid denna tidpunkt hade 308 dödsfall inträffat.
När koleran till slut i stort sett upphörde i slutet av september hade den skördats 2334 offer. Vid den här tiden var det 10% av Göteborgs invånare.
I början ringde det i stort sett konstant från kyrkorna över de förlorade själarna. Men till slut tröttnade ringarna.
Varje kväll kom likbärarna för att hämta de döda. Enligt sägnerna var dessa hemska att skåda. Det kom en 10-12 kärror som droga av arma hästkrakar. Och dessa kördes av berusade schåare.
De döda begrovs på speciella kyrkogårdar och endast ett fåtal av de högst uppsatta fick begravas på en vanlig kyrkogård.
Koleran har efter detta huserat ett flertal gånger i Göteborg. Men inget av de senare utbrotten har vart lika illa som det 1834. 1866 var det sista utbrottet.
Idag finns det kvar en kyrkogård i Delsjöområdet där offer för 1866 års utbrott finns begravda.
Böckerna skrevs mellan 1919 och 1923. En faksimilupplaga kom 1977 och efter det har den inte nytryckts.
Dom går naturligtvis att få tag på via antikvariat med varierande pris beroende på skicka. Den borde även gå att få tag i på närmaste bibliotek.
Redan det Göteborg som Fredberg beskriver som nutida skiljer sig mångt och mycket från det vi ser i Göteborg idag. Det är ju trots allt 91 år sedan jubileumsåret var här i Göteborg.
Men ett intressant projekt kan ju vara att jämföra hur Göteborg såg ut förr i Fredbergs ögon, hans nutida Göteborg, och hur det ser ut nu.
Böckerna innehåller visserligen både fotografier och teckningar, men jag tror att jag skall vara sparsam att använda dessa på grund av upphovsrätten.
Men jag tänkte att jag skulle försöka ta mig ut och ta bilder på det som jag tar upp.
Jag har inte valt vad jag skall skriva om än idag, men vad det än blir så är det inte så troligt att det kommer finnas med några bilder från mig, om jag inte har sån tur att arkivet gömmer någonting.
Nu skall det inte handla om något ställe i Göteborg även om det kanske förekommer i berättelsen. Utan det blir en händelse, eller flera egentligen.
Den 26:e juli 1834 insjuknade timmermannen Ryberg hastigt när han var på arbetet. Han fick bland annat kraftig diarre och krampanfall. Han var död innan dagen hade tagit slut. Under natten insjuknade hans hustru och hon dog innan morgonen var kommen.
Koleran hade kommit till Göteborg.
När utbrottet kulminerade den 19 augusti så hade alla grupper i samhället attackerats. Sjukvården gjorde naturligtvis så mycket som kunde och försökte begränsa spridningen. Men på grund av de sanitära förhållandena så var det svårt. Flertalet nya sjukinrättningar inrättades med staden hade inte en chans att hålla jämna steg med sjukdomen.
Det kan nämnas att den 9 augusti så öppnades det ett sjukhus på Möllerska plantagen. Där fanns det 50 sängar. Men innan aftonen så hade det inkommit 53 sjuka. Vid denna tidpunkt hade 308 dödsfall inträffat.
När koleran till slut i stort sett upphörde i slutet av september hade den skördats 2334 offer. Vid den här tiden var det 10% av Göteborgs invånare.
I början ringde det i stort sett konstant från kyrkorna över de förlorade själarna. Men till slut tröttnade ringarna.
Varje kväll kom likbärarna för att hämta de döda. Enligt sägnerna var dessa hemska att skåda. Det kom en 10-12 kärror som droga av arma hästkrakar. Och dessa kördes av berusade schåare.
De döda begrovs på speciella kyrkogårdar och endast ett fåtal av de högst uppsatta fick begravas på en vanlig kyrkogård.
Koleran har efter detta huserat ett flertal gånger i Göteborg. Men inget av de senare utbrotten har vart lika illa som det 1834. 1866 var det sista utbrottet.
Idag finns det kvar en kyrkogård i Delsjöområdet där offer för 1866 års utbrott finns begravda.
tisdag, september 02, 2014
Nu igen...
Det var sjutton vad jag skriver. Men jag är sån om jag är upprörd över någonting. Eller egentligen om jag har känslor över huvud taget. Men som tur är så behöver jag inte skriva om det som jag har känslor om. Det räcker att jag sätter mig ner och skriver. Om vad som helst. Och idag har jag ju redan skrivit en del, så nu får jag komma på någonting annat att skriva om.
Jag vet att jag tidigare har skrivit en del om Göteborgs historia. Kanske det är ett ämne att ta upp igen. Det är i alla fall mer rumsrent än mitt andra historiska intresse. Vilket är andra världskriget.
Inte för att det är något fel på det. Men det kan missförstås av vissa.
Så. Idag får vi finns någonting om Göteborg. Och då skall det helst vara någonting som jag har en bild på.
Nu kom jag på en sak. Hoppas att jag inte har skrivit om det innan. Annars får ni en repris, för jag orkar inte gå tillbaka och kontrollera.
I Göteborg finns det en gata som har ett bostadshus med ett nummer som inte är ett helt nummer. Det är faktiskt det enda bostadshuset som inte har ett helt nummer.
Och den gatan är Stora Nygatan, Numret är 17 1/2. Fram till och med 1994 var det den enda adressen som inte hade ett helt nummer. Då tillkom Packhuskajen 8 1/2 vilken huserar Göteborgs maritima centrum.
Stora Nygatan planerades redan 1847, men då speglade namnet närheten till vallgraven. Den hette då Strandgatan. 1850 byggdes det första bostadshuset på gatan. Och 1852 byttes namnet till det nuvarande.
Runt 1850 köpte grosshandlare August Abrahamsson tomten och uppförde 1852 byggnaden på tomten.
Försent upptäcktes det att det fanns två tomter, men bara ett nummer. Därför fick bostadshuset nummer 17 1/2. På nummer 17 ligger Göteborgs synagoga.
Hade ingen jättebra bild, men här kommer en i alla fall.
Jag vet att jag tidigare har skrivit en del om Göteborgs historia. Kanske det är ett ämne att ta upp igen. Det är i alla fall mer rumsrent än mitt andra historiska intresse. Vilket är andra världskriget.
Inte för att det är något fel på det. Men det kan missförstås av vissa.
Så. Idag får vi finns någonting om Göteborg. Och då skall det helst vara någonting som jag har en bild på.
Nu kom jag på en sak. Hoppas att jag inte har skrivit om det innan. Annars får ni en repris, för jag orkar inte gå tillbaka och kontrollera.
I Göteborg finns det en gata som har ett bostadshus med ett nummer som inte är ett helt nummer. Det är faktiskt det enda bostadshuset som inte har ett helt nummer.
Och den gatan är Stora Nygatan, Numret är 17 1/2. Fram till och med 1994 var det den enda adressen som inte hade ett helt nummer. Då tillkom Packhuskajen 8 1/2 vilken huserar Göteborgs maritima centrum.
Stora Nygatan planerades redan 1847, men då speglade namnet närheten till vallgraven. Den hette då Strandgatan. 1850 byggdes det första bostadshuset på gatan. Och 1852 byttes namnet till det nuvarande.
Runt 1850 köpte grosshandlare August Abrahamsson tomten och uppförde 1852 byggnaden på tomten.
Försent upptäcktes det att det fanns två tomter, men bara ett nummer. Därför fick bostadshuset nummer 17 1/2. På nummer 17 ligger Göteborgs synagoga.
Hade ingen jättebra bild, men här kommer en i alla fall.
Hemlighetsfull känner jag...
Som sagt ovan så känner jag mig hemlighetsfull idag. Och ledsen. Mycket ledsen.
Det har hänt eller håller på och hända massor av saker i mitt liv just nu. Det ena värre än det andra.
Men inte skall jag hålla på och belasta er med det. Här kan man ju skriva om roligare saker.
Sitter just nu och letar igenom mitt bildarkiv efter bilder på kyrkor som bildbyrån behöver komplettera med. Och det blir ju samtidigt en promenad längs med minnenas allé.
Och man kan väl säga att det var jämnt fördelat mellan skratt och tårar. Fast det är ju tårarna som känns mest. Saker man gjort fel och gärna skulle vilja göra om. Saker som man inte har gjort och gärna skulle få chansen att göra.
Men man skall klänga sig fast vid de ljusa minnena. Det är dom som håller en uppe och driver en framåt.
Och eftersom jag är fotograf så kommer jag att bjuda på några bilder idag med. Kanske inte bilder som faller under ovanstående kategorier. Men som kanske har en liten historia att berätta.
Den här är lite rolig. Jag och kollegan var hemma hos en för att fixa deras trappa som knarrade. Vi var ensamma där och jobbade på. Under tiden som vi jobbar så sneglar jag flera gånger på en målning som hängde på väggen. Eftersom kunden inte var hemma så kunde jag inte fråga vart den var köpt. Men med tanke på motiv och det faktum att den var gjort i olja så misstänkte jag att den var köpt utomlands och inte heller massproducerad.
Till slut kom jag på att jag hade kameran i bilen. Så sagt och gjort. Jag klämde av några bilder med förhoppningen att dom skulle gå att använda. Och när jag kom hem så insåg jag att det funkade alldeles utmärkt. Beställde en förstoring och nu hänger den på väggen i vardagsrummet.
Och så tar vi en sista bild för idag. Var och fotade på Åby travbana för nåt år sedan. Detta är vinnaren, som jag just nu inte kommer ihåg vad han heter. Och jag insåg inte det roliga med bilden förrän jag kom hem och gick igenom allting. I bakgrunden sitter det en storbildsskärm och på den ser man mig när jag tar bilden.
Och med detta så säger jag farväl fram till nästa gång. Nu skall jag återvända till mina kyrkor.
Det har hänt eller håller på och hända massor av saker i mitt liv just nu. Det ena värre än det andra.
Men inte skall jag hålla på och belasta er med det. Här kan man ju skriva om roligare saker.
Sitter just nu och letar igenom mitt bildarkiv efter bilder på kyrkor som bildbyrån behöver komplettera med. Och det blir ju samtidigt en promenad längs med minnenas allé.
Och man kan väl säga att det var jämnt fördelat mellan skratt och tårar. Fast det är ju tårarna som känns mest. Saker man gjort fel och gärna skulle vilja göra om. Saker som man inte har gjort och gärna skulle få chansen att göra.
Men man skall klänga sig fast vid de ljusa minnena. Det är dom som håller en uppe och driver en framåt.
Och eftersom jag är fotograf så kommer jag att bjuda på några bilder idag med. Kanske inte bilder som faller under ovanstående kategorier. Men som kanske har en liten historia att berätta.
Den här bilden kom till av en ren slump. Jag var ute med två vänner för att fota lite natur i Lerum. På ett ställe så genade vi över en lekplats för att komma fram till ett intressant ställe. Och i ögonvrån såg jag att det låg någonting rött i sanden. Direkt när jag såg denna så tänkte jag på en person som var väldigt speciell för mig då. Så det blev ett "vykort" av fyndet.
Till slut kom jag på att jag hade kameran i bilen. Så sagt och gjort. Jag klämde av några bilder med förhoppningen att dom skulle gå att använda. Och när jag kom hem så insåg jag att det funkade alldeles utmärkt. Beställde en förstoring och nu hänger den på väggen i vardagsrummet.
Och så tar vi en sista bild för idag. Var och fotade på Åby travbana för nåt år sedan. Detta är vinnaren, som jag just nu inte kommer ihåg vad han heter. Och jag insåg inte det roliga med bilden förrän jag kom hem och gick igenom allting. I bakgrunden sitter det en storbildsskärm och på den ser man mig när jag tar bilden.
Och med detta så säger jag farväl fram till nästa gång. Nu skall jag återvända till mina kyrkor.
måndag, september 01, 2014
På tal om sex...
Haft en del diskussioner om förhållande, sex, och kille vs. tjej idag.
En del nya lärdomar har det blivit. Nu tänker jag såklart inte skriva några namn här, men du vet säkert vem du är om du läser det här.
Generellt så är jag emot att springa på krogen och ragga. Känner att jag är för gammal för det. Och som i ett led av detta så kom diskussionerna in på siter på nätet. Och jag skall inte sticka under stol med att jag är medlem på en site på nätet.
Jag vet att den generella synen är att killar ligger med vem som helst så länge som dom rör på sig.
Men sådan är inte jag. Och jag har fått en hel del skit för det. Konstigt nog.
Men. Om du är yngre än min dotter så är du inget för mig. Jag bryr mig inte det minsta att du tänder på äldre. Det finns säkert någon därute för dig. Men det är inte jag. Respektera det.
Och om du skriver till mig att du vill att jag skall komma över nu och sätta på dig nu! Så funkar det inte heller. Jag känner inte dig. Om det skulle vara så att jag måste få en orgasm NU, så har jag en högerhand som kan ta hand om det.
Jag behöver annan stimula för att det skall fungera. Och än så länge är det ingen som har lyckats att spela på den strängen. Jag vill prata till att börja med. Och sen kanske träffas. Ta en fika eller en öl. Prata lite mer. Och sen kanske, kanske det finns någonting där som gör att man kan gå vidare.
Därför är det mest människor som jag träffat i min bekantskapskrets som jag finner intressanta. Där kan man utforska lite mer, och känna av vad man vill egentligen...
Och jag skall sträcka ut hakan och säga att det just nu finns två personer som jag känner som jag har känslor för. Fast på olika sätt. Den ena personen vill jag dela resten av mig liv med. Med allt som det innebär.
Och den andra personen vill jag leka med i sängen. Skall inte gå in på detaljer i den här frågan, Men jag kan säga att jag hellre ger än tar emot.
MEN! Den ena vet vad jag tycker. Men är inte redo än. Om hon någonsin blir det vet jag inte. Men jag är här...
Den andra personen jag försökt att skicka signaler till. Flera gånger. Men det funkar inte. Men det är som det är. Men jag kan säga att jag ville ha dig redan första gången jag såg dig.
Men som sagt. Ibland vill inte livet som jag vill.
Önskar att jag vågar säga vad jag vill. Men det gör jag inte. Och min radar fungerar uppenbarligen inte...
En anekdot
Gjorde en dykning i arkivet för att hitta någonting som man kanske skulle kunna skriva om.
Fastnade först för en del bilder från Tjernobyl och Kiev. Men så tänkte jag att det har jag redan skrivit om. Flera gånger. Nog för att det finns massor med bilder som ännu inte har visats.
Men dessa vill jag spara till den bok som jag fortfarande fantiserar om att göra.
Så för er som är intresserade så finns det bilder på Facebook därifrån. De som jag valt att göra offentliga i alla fall.
Men den här gången så tänkte jag att jag skulle berätta om en mer vanlig och rolig händelse.
Först och främst så vill jag säga att jag är emot hela kulturen med lättklädda damer i samband med bilutställningar. Men jag kan förstå att det är ett bra sätt att göra reklam. De drar ju blickarna till sig och kanske, kanske, så kommer de hormonstinna ungdomarna ihåg vad damerna gjorde reklam för.
Men, i det här fallet så ställde min dåvarande klubb ut på Elmiamässan. Och bredvid så fanns den "konkurrerande" klubben. Inte alls konkurrerande egentligen, vi var (är) alla goda vänner.
Men allt eftersom helgen löpte så cirkulerade det lättklädda damer i lokalen.
Och till slut utbrister en i den andra montern att det är fan att det aldrig kan komma några damer och klänga på min bil, så att jag också får någonting att visa upp.
Mässan fortsätter och jag tänker inte mer på det.
Men efter någon timme så säger han att han måste springa iväg på muggen och göra nummer 2. Inte för att han sa det så, men vi kan låtsas för att vara rumsrena.
Han frågade mig samtidigt om jag kunde hålla ett öga på hans bil, för man vet ju aldrig. Och dessutom så var jag kunnig, inte bara på modellen i fråga utan även på vad som var ändrat på hand bil. Det kan ju komma någon som är intresserad.
Det passerar en 5-10 minuter och så ser jag att några av de lättklädda damerna som gjorde reklam för nåt är på väg ner mot oss. Och då far fan i mig.
När dom kommer fram så frågar jag om dom inte kan posera lite vid bilen. Inte min utan kompisens...
Sagt och gjort. Dom poserade och jag fotade. Sedan tackade jag och dom fortsatte sin rundvandring.
En stund senare så kommer polaren tillbaka och frågar om det hänt nåt medans han var borta.
Nja, säger jag, inte så mycket. Det var några brudar som passerade förbi och klängde på din bil.
Haha, säger han då. Som om...
Döm om hans förvåning och upprördhet när jag visar han bilderna som jag tagit. Han var tämligen upprörd över att ha missat detta.
Men jag misstänker att hans fru är ganska nöjd... :P
Fastnade först för en del bilder från Tjernobyl och Kiev. Men så tänkte jag att det har jag redan skrivit om. Flera gånger. Nog för att det finns massor med bilder som ännu inte har visats.
Men dessa vill jag spara till den bok som jag fortfarande fantiserar om att göra.
Så för er som är intresserade så finns det bilder på Facebook därifrån. De som jag valt att göra offentliga i alla fall.
Men den här gången så tänkte jag att jag skulle berätta om en mer vanlig och rolig händelse.
Först och främst så vill jag säga att jag är emot hela kulturen med lättklädda damer i samband med bilutställningar. Men jag kan förstå att det är ett bra sätt att göra reklam. De drar ju blickarna till sig och kanske, kanske, så kommer de hormonstinna ungdomarna ihåg vad damerna gjorde reklam för.
Men, i det här fallet så ställde min dåvarande klubb ut på Elmiamässan. Och bredvid så fanns den "konkurrerande" klubben. Inte alls konkurrerande egentligen, vi var (är) alla goda vänner.
Men allt eftersom helgen löpte så cirkulerade det lättklädda damer i lokalen.
Och till slut utbrister en i den andra montern att det är fan att det aldrig kan komma några damer och klänga på min bil, så att jag också får någonting att visa upp.
Mässan fortsätter och jag tänker inte mer på det.
Men efter någon timme så säger han att han måste springa iväg på muggen och göra nummer 2. Inte för att han sa det så, men vi kan låtsas för att vara rumsrena.
Han frågade mig samtidigt om jag kunde hålla ett öga på hans bil, för man vet ju aldrig. Och dessutom så var jag kunnig, inte bara på modellen i fråga utan även på vad som var ändrat på hand bil. Det kan ju komma någon som är intresserad.
Det passerar en 5-10 minuter och så ser jag att några av de lättklädda damerna som gjorde reklam för nåt är på väg ner mot oss. Och då far fan i mig.
När dom kommer fram så frågar jag om dom inte kan posera lite vid bilen. Inte min utan kompisens...
Sagt och gjort. Dom poserade och jag fotade. Sedan tackade jag och dom fortsatte sin rundvandring.
En stund senare så kommer polaren tillbaka och frågar om det hänt nåt medans han var borta.
Nja, säger jag, inte så mycket. Det var några brudar som passerade förbi och klängde på din bil.
Haha, säger han då. Som om...
Döm om hans förvåning och upprördhet när jag visar han bilderna som jag tagit. Han var tämligen upprörd över att ha missat detta.
Men jag misstänker att hans fru är ganska nöjd... :P
Mitt i natten...
Med tanke på dagens händelser så har min hjärna gått på högvarv. Och gör så fortfarande.
Så, jag tänkte så här mitt i natten att jag skulle leta lite i mitt arkiv efter någon bild som inte tidigare är publicerad. Och tillsammans med detta letande så blir det vin. DU vet vilket vin.
Men jag hittade ingen opublicerad bild som jag fastnade för. Men jag hittade i alla fall en bild som jag inte tror har vart med i den här bloggen. Och till den bilden hör en historia. En historia om hur inskränkt man kan vara som människa. Och hur man kan dra lärdom av detta och inte placera människor i olika fack.
För två år sedan så fick jag möjligheten att fotografera Monster Jam, som var på Ullevi här i Göteborg. För er som inte vet vad Monster Jam är, så är den snabba förklaringen att det är Monster Trucks, vild körning, höga hopp och i övrigt en väldigt adrenalinstinn tillställning.
Jag såg fram emot eventet, men läste inte på direkt. Jag visste ju vad det var för fordon som skulle framföras. Och hur det går till. Och jag visste att en riktigt känd bil skulle vara med; Gravedigger.
Men dagen före eventet så var det pressvisning. Där skulle en vinnare av en tävling få chansen att köra ett av fordonen. Och så skulle några få av förarna vara tillgängliga för bilder och intervju.
Väl framme så möttes vi av Got Event ansvarige som gick igenom lite riktlinjer för dagen.
Och så stod vi där ute på Ullevi arena och väntade på förarna. Och där ur dimman så dök dom upp. Eller ja, det var ingen dimma, men det låter bra. Två förare och en pressansvarig. Trodde jag.
Men det var ingen pressansvarig. Damen i fråga var en av förarna. Och där stod jag och kände mig dum.
Som tur var hade jag hållit min min käft stängd och inte sagt någonting.
Resten av dagen flöt på bra. Förarna var mer än välvilliga att ställa upp på bilder.
Föraren som jag så felaktigt placerade som en pressansvarig var Karyn Laskey. Den enda kvinnliga föraren som var med till Sverige. Och efter detta har jag lärt mig att det finns många späda kvinnor som framför dessa monster till bilar. Så skäms på mig för att ha fördomar.
Och här kommer bilden som jag tog på henne när hon sitter på förarplats.
Så, jag tänkte så här mitt i natten att jag skulle leta lite i mitt arkiv efter någon bild som inte tidigare är publicerad. Och tillsammans med detta letande så blir det vin. DU vet vilket vin.
Men jag hittade ingen opublicerad bild som jag fastnade för. Men jag hittade i alla fall en bild som jag inte tror har vart med i den här bloggen. Och till den bilden hör en historia. En historia om hur inskränkt man kan vara som människa. Och hur man kan dra lärdom av detta och inte placera människor i olika fack.
För två år sedan så fick jag möjligheten att fotografera Monster Jam, som var på Ullevi här i Göteborg. För er som inte vet vad Monster Jam är, så är den snabba förklaringen att det är Monster Trucks, vild körning, höga hopp och i övrigt en väldigt adrenalinstinn tillställning.
Jag såg fram emot eventet, men läste inte på direkt. Jag visste ju vad det var för fordon som skulle framföras. Och hur det går till. Och jag visste att en riktigt känd bil skulle vara med; Gravedigger.
Men dagen före eventet så var det pressvisning. Där skulle en vinnare av en tävling få chansen att köra ett av fordonen. Och så skulle några få av förarna vara tillgängliga för bilder och intervju.
Väl framme så möttes vi av Got Event ansvarige som gick igenom lite riktlinjer för dagen.
Och så stod vi där ute på Ullevi arena och väntade på förarna. Och där ur dimman så dök dom upp. Eller ja, det var ingen dimma, men det låter bra. Två förare och en pressansvarig. Trodde jag.
Men det var ingen pressansvarig. Damen i fråga var en av förarna. Och där stod jag och kände mig dum.
Som tur var hade jag hållit min min käft stängd och inte sagt någonting.
Resten av dagen flöt på bra. Förarna var mer än välvilliga att ställa upp på bilder.
Föraren som jag så felaktigt placerade som en pressansvarig var Karyn Laskey. Den enda kvinnliga föraren som var med till Sverige. Och efter detta har jag lärt mig att det finns många späda kvinnor som framför dessa monster till bilar. Så skäms på mig för att ha fördomar.
Och här kommer bilden som jag tog på henne när hon sitter på förarplats.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)