På den tiden så kallades det hela den röde hanen. Elden var lös!
Den första av de stora eldsvådorna bröt ut 1669 på nyårsdagen. 60 hus brann ner till grunden.
Och ännu hade inte staden hunnit återhämta sig innan det var dags igen. Bara fem månader senare så brann det igen. Och den här gången var det värre.
180 byggnader strök med i branden. Ett flertal publika byggnader fanns med bland de drabbade. Detta gjorde att många viktiga dokument gick upp i rök.
Även Christiniae kyrka blev lågornas rov. Och då var hon inte ens färdigbyggd.
Men nu fick äntligen staden ett andrum. Återbyggnaden kunde ske i lugn och ro. Men 50 år senare var det dags igen och en stor brand drog över staden. Ännu fanns det inget organiserat brandförsvar.
1746 var det återigen dags. Men den brand kan ha varit anlagt. Det berättas att en fransman stuckit ner en svensk officer i en duell. Senare startade branden i det hus där fransmannen huserade. Han lyckades dock undkomma lågorna och hans vidare öde är inte känt.
196 byggnader strök med. Och återigen brann tyska kyrkan. Dock kunde mycket av inventarierna räddas tack vare kyrkvärdens rådiga ingripande.
Två allmänna kollekter tilläts för att bidraga till kyrkans återuppbyggnad.
Men efter den här branden så blev de styrande mer betänksamma och anbefallde att de brunna delarna av Göteborg skulle bebyggas med stenhus. Även en brandberedskap inrättades i staden.
Den bestod av 50-60 man och därtill befäl. All utrustning förvarades i stadshuset vid vid stora torget.
Själva vakten gick ut på att två man patrullerade i staden och därtill fanns det tornväktare som satt i kyrktornen och spanade efter bränder. Varje timme ropades det ut från tornen;
Från eld och brand
Och fiendeland
Gud bevare vår stad och land
Klockan är XX slagen.
Om det sedermera upptäcktes en brand så ropades detta ut, samtidigt som man slog i tornklockan.
Ett flertal bränder härjade i slutet av 1700-talet Återigen var tyska kyrkan hotad, men kunde denna gång räddas.
Över 2000 människor blev husvilla i dessa bränder och led svårt.
Nu skred staden in i ett nytt århundrade och förhoppningarna om att slippa mer besök av den röde hanen var stora. Men så blev icke fallet. Redan 1802 var han på plats igen. Branden startade antingen vis Kyrkogatan eller Drottninggatan och spred sig snabbt. Här var det bara domkyrkan och ett fåtal bostadshus som var i sten. Brandpersonalen gjorde vad dom kunde, men ändå rasade branden i två dygn.
311 hushåll gick upp i rök och 2761 personer fann sig utan bostad. Många av dessa tvingades att kampera utomhus mitt i vintern.
Många näringsidkare blev drabbade och på grund av de täta eldsvådorna så kunde brandförsäkringskontoret bara betala ut dryga 42% av värdet.
Redan 1804 var det dags igen. Elden bröt ut klockan 2 på natten. Den spred sig snabbt i de torra husen. Branden rasade i 8 timmar och 218 hus strök med. Ca 8000 människor blev utan tak över huvudet. Anledningen till det stora antalet drabbade människor är att branden rasade i stadens fattigkvarter där människor bodde trångt i kåkarna.
Efter den här branden började både byggnadssätt och brandväsendet att debatteras. En kommitté tillsattes som skulle komma med förslag på förbättringar.
Dessa kom fram till att staden skulle delas upp i kvarter och dessa skulle spruta samt andra verktyg för brandbekämpning. Dessutom slopades det gamla sättet med langning av vatten. Ibland hade lagningsleden vart så långa som 400 man och då kom spännerna fram halvtomma.
Enligt den nya förordningen skulle vattnet istället köras fram.
Nackdelen var att man även införde ett premieringssystem där den som kom fram först med vattentunnorna fick en premie. Detta medförde våldsam kappkörning, vilket i sin tur gjorde att en stor del av vattnet skvalpade ur.
Dessutom förordnades borgarna att det skulle byggas i sten.
Men under återbyggnaden av staden brandhärjade delar så slog naturligtvis den röde hanen till igen. Då på annan plats i staden. 1813 brann det i fjärde kvarteret.
Efter detta var staden skonad från jättebränder. Även om det förekom bränder med svår utgång, så hade dom inte så stor spridning.
I nästa del som kommer inom en snar framtid skall vi titta närmare på brandförsvaret under den här tiden. Så nu har ni något att se fram emot.
Här kan ni se vart bränderna rasade under 1800-talet. Den gröna fyrkanten har jag lagt till. Den markerar brunnsparken, så att ni kan orientera er.
Tyska kyrkan som den ser ut idag. I detta utförande var den klar 1817. Dock gjordes stora renoveringar 1853-1872 Kyrkan var även den första som fick elektriskt belysning (1896)
Fotnot: Alla bilderna förutom den på kyrkan är tagna på Göteborgs stadsmuseum. Tyvärr med mobilen. Men det ger någonting att se på i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar