Igår när jag funderade på att skriva mer om Göteborg så tog jag fram en boksvit som jag har i gömmorna. Det är C.R.A Fredberg som har skrivit den. Och den heter; Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag.
Böckerna skrevs mellan 1919 och 1923. En faksimilupplaga kom 1977 och efter det har den inte nytryckts.
Dom går naturligtvis att få tag på via antikvariat med varierande pris beroende på skicka. Den borde även gå att få tag i på närmaste bibliotek.
Redan det Göteborg som Fredberg beskriver som nutida skiljer sig mångt och mycket från det vi ser i Göteborg idag. Det är ju trots allt 91 år sedan jubileumsåret var här i Göteborg.
Men ett intressant projekt kan ju vara att jämföra hur Göteborg såg ut förr i Fredbergs ögon, hans nutida Göteborg, och hur det ser ut nu.
Böckerna innehåller visserligen både fotografier och teckningar, men jag tror att jag skall vara sparsam att använda dessa på grund av upphovsrätten.
Men jag tänkte att jag skulle försöka ta mig ut och ta bilder på det som jag tar upp.
Jag har inte valt vad jag skall skriva om än idag, men vad det än blir så är det inte så troligt att det kommer finnas med några bilder från mig, om jag inte har sån tur att arkivet gömmer någonting.
Nu skall det inte handla om något ställe i Göteborg även om det kanske förekommer i berättelsen. Utan det blir en händelse, eller flera egentligen.
Den 26:e juli 1834 insjuknade timmermannen Ryberg hastigt när han var på arbetet. Han fick bland annat kraftig diarre och krampanfall. Han var död innan dagen hade tagit slut. Under natten insjuknade hans hustru och hon dog innan morgonen var kommen.
Koleran hade kommit till Göteborg.
När utbrottet kulminerade den 19 augusti så hade alla grupper i samhället attackerats. Sjukvården gjorde naturligtvis så mycket som kunde och försökte begränsa spridningen. Men på grund av de sanitära förhållandena så var det svårt. Flertalet nya sjukinrättningar inrättades med staden hade inte en chans att hålla jämna steg med sjukdomen.
Det kan nämnas att den 9 augusti så öppnades det ett sjukhus på Möllerska plantagen. Där fanns det 50 sängar. Men innan aftonen så hade det inkommit 53 sjuka. Vid denna tidpunkt hade 308 dödsfall inträffat.
När koleran till slut i stort sett upphörde i slutet av september hade den skördats 2334 offer. Vid den här tiden var det 10% av Göteborgs invånare.
I början ringde det i stort sett konstant från kyrkorna över de förlorade själarna. Men till slut tröttnade ringarna.
Varje kväll kom likbärarna för att hämta de döda. Enligt sägnerna var dessa hemska att skåda. Det kom en 10-12 kärror som droga av arma hästkrakar. Och dessa kördes av berusade schåare.
De döda begrovs på speciella kyrkogårdar och endast ett fåtal av de högst uppsatta fick begravas på en vanlig kyrkogård.
Koleran har efter detta huserat ett flertal gånger i Göteborg. Men inget av de senare utbrotten har vart lika illa som det 1834. 1866 var det sista utbrottet.
Idag finns det kvar en kyrkogård i Delsjöområdet där offer för 1866 års utbrott finns begravda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar