En grosshandlare ställde bredvilligt upp med ett räntefritt lån till den första brandsprutan. En dansk vid namn Rossing hade jobbat inom brandväsendet i 11 år tidigare och var dessutom en utomordentlig ledare. Det blev naturligt att han skulle bli ledaren för denna nya organisation.
Så, den 18 juli 1830 insändes en ansökan till regeringen för bildandet av den nya brandkåren.
Regeringen fann förslaget och stadgarna bra och godkände detta. Så den 9 juni 1832 var den frivilliga brandkåren stiftad.
Och så en novembernatt samma år gick larmet. Elden är lös!
Överallt kom det folk ut på gatorna. Dels för att man inte kunde hålla sig inne på en brandnatt och dels så var alla hushåll förpliktade att skicka minst en man till branden.
Överallt i staden var det liv och larm. Men allra livligast var det nog bortåt Ostindiska kompaniets hus. Där var det till att vara dags för den nya brandkårens första utryckning.
Och mycket riktigt. I vita rockar och högkulliga hattar kom dom farande utför Smedjegatan. Och som en vindil försvann dom bortåt Haga, där branden brutit ut.
Den frivilliga brandkåren fanns i Göteborg under 40 år. Och staden förskonades tack vare denne och ett annat byggnadssätt från större bränder. Men när staden fick en bättre vattenledning och en fast brandkår så hade den uppfyllt sitt syfte. Så 1870 upplöstes den frivilliga brandkåren i Göteborg.
Det finns mycket mer än så här att förtälja om den frivilliga brandkåren och dess efterträdare. Om du skulle finna det intressant så rekommenderar jag tidigare nämnda böcker. Nedanstående bilder är tagna på stadsmuseet i Göteborg och visar en del lämningar från den frivilliga brandkåren. Ber om ursäkt för de något usla bilderna, men dom är tagna med mobilen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar